Levande Föda

I de svenska skogarna finns det ingen anledning att känna sig trygg.


Det hävdar i alla fall Lars “Vasa” Johansson som skrivit manuset till den tredelade miniserien Levande Föda. En bisarr nutidssaga som blandar de sköna sommardagarna vi minns från barndomen med sinnesrubbade massmördare och väsen från de djupa skogarna.

Vi följer Miranda (Pia Örjansdotter) som med vännerna Jens och Rebecka (Rikard Södersten & Mia Höglund) ska rensa ur sin farmors stuga. Till en början en gemytlig roadtrip för vänner som inte hunnit med varandra så mycket på sistonde men mot slutet mer en kamp om blotta livet. De svenska skogarna visar sig erbjuda bra mycket värre fasor än tallbarr i strumporna eller dålig mobiltäckning och tillsammans ställs de tre mot det ovanliga, på flera sätt än man kunnat ana.

Levande Föda inleds inte direkt lovande och det är synd. Det är inte långt ifrån att jag börjar sucka då det inte märks att serien spelats in under 2000-talet, 2007 för att vara exakt. Ljudet är burkigt pålagt och skådespelet stelt i bästa fall, bilderna väldigt typiskt 90-talsstuk i uppbyggnaden och kostym, smink, det faktum att ingen verkat tvätta håret på flera veckor gör att jag tvivlar på hur vettigt det är att spendera 2 timmar och 15 mintuer med det här. Som tur är så blir det gradvis bättre.

Levande Föda Packshot DVDFler karaktärer introduceras och filmens historia och handling börjar utvecklas, vilket jag tycker går åt helt rätt håll. Levande Föda har ett bra manus men lider av lågt produktionsvärde där handlingen inte kommer fram och får vara det som kunde varit. Det saknas bland annat mörker även om vissa scener verkligen är läskiga, det saknas intensiva skådespelare som passar för sina roller (detta gäller ej Lena Dahlén som glänser fullkomligt i en mindre men viktig roll) och det saknas grund för många scener i filmen som istället bara blir onödig utfyllnad.

Serien är verkligen skapt i tre akter utan avvikelser och det gör den väldigt enkel att ta sig igenom trots många svaga, långa sekvenser. Efter att ha tvivlat mig igenom det första avsnittet charmas jag tillbaka av det andra och tredje där det händer saker som väger upp allt det som inte var så häftigt till en början. Jag önskar att mer tid hade lagts ned på att skapa en stämning som var annorlunda och mer mystisk, mer latex på de som gömmer sig i skogen och mer panik, kaos och dålig stämning hos de vi ska bekymra oss för, som förblir relativt anonyma, ofrivilliga utforskare och offer för svensk småstads- och -skogstokighet när den är, om inte bäst, så i alla fall tillräckligt bra.

Levande Föda är långt ifrån någonting du kommer bli vettskrämd av men är du som mig lite smått intresserad av folktro kring skogsväsen så kan det här vara något för dig. På det stora hela ändå en besvikelse som jag inte kommer att göra återbesök till. För mycket snack, för lite verkstad och även om berättelsen är följsam så mynnar det ut i att den bagatelliserar sig själv och mest blir ett halvtrevligt minne istället för någonting spektakulärt. En stark tvåa, främst för att det trots allt som jag inte gillar känns som om att det här var värt tiden.

INGA KOMMENTARER