Leprechaun DVD

Pysslingar är ingenting att leka med.


Enligt Irlänsk folktro och tradition sägs Leprechauns (pysslingar) vara de som vaktat guldet som Danskarna lämnade kvar efter kriget i England för över 1100 år sedan. Små människor ofta porträtterade i gröna kläder, arbetande som skomakare med en stor förkärlek för sin egna alloterade guldskatt samt att göra hyss. Legenden säger att om du fångar en pyssling så måste han visa dig till sin skatt och skänka den, men det är inte alla pysslingar som respekterar dessa regler.

För när Warvick Davis fått på sig sitt smink, de gröna kläderna och den höga hatten för att spela filmaren Mark Jones’s Leprechaun i filmen med samma namn så är det med ett helt annat syfte än för att upplysa oss om Irländsk mytologi och att följa regler. Han är den illvilligaste pysslingen som någonsin setts och efter att ha varit inlåst i en källare under tio år så har längtan efter guldskatten blivit riktigt stor. Väl fri, av en händelse, så ställs siktet in på fyra ungdomar som hittat och trott sig kunna behålla hans skatt bara genom att säga “Finder’s keeper’s”. De får snabbt lära sig att inte alla pysslingar är söta fantasivarelser, när terrorn inleds i jakten på vad det här grönklädda lilla monstret blivit bestulen!

Med Jennifer Aniston i spetsen som filmdebuterande pre-Vänner huvudrollsinnehavare är Leprechaun en underhållande överlevnadsskräckis med fantastiskt många komiska inslag. För mig idag så är filmen helt avstrippad möjligheten att skrämmas eller ens vara möjligt läskig och framstår endast som en underhållande skräckkomedi. Warvick Davis – som senare skulle spela i Harry Potter, fixa sin egna serie tillsammans med Ricky Gervais – härjar fritt och står för nittio procent av allt som är sevärt i hela filmen i jakten på Aniston & Company. Bland annat så får vi se honom cykla trehjuling, köra mini-elbil och skrinna på rullskridskor, allt mellan blodiga mord och påhittig blodsutgjutelse.

Leprechaun är en kreativ lågbudgetskräckis med glimten i ögat som spelade igen sina utgifter många gånger på grund av att den var så opretentiöst härlig. Uppföljarna blev fantastiska fem styckna (hittills) och exploateringen av den irländska mytologin ett faktum. Jag kan tänka mig att en irländsk pyssling mer och mer för folk har blivit Warvick Davis i en cool, elak latexmask och att de verkliga pysslingarna inte haft några problem att få ha sitt guld ifred sen 1993 då Leprechaun släpptes för första gången.

Filmen är klassiskt uppbyggd enligt ett format som inom Science-fiction och skräckfilm allt visat sig gångbart där protagonisterna ställs utan hjälp eftersom ingen tror på det de säger. Polisen vägrar dyka upp (de rycker inte ut vid pysslingattacker tydligen) och ungdomarna blir tvungna att stå på egna fötter, vilket både frustrerar och gör filmen till en spännande kamp (lite i alla fall). Möjligen hade Leprechaun kunnat vara mer mångsidig och allvarligare men det hade nog bara försvårat berättandet. Resultatet, som ju blivit kult – är egentligen precis det som behövs. Mark Jones ställde sig senare bakom ytterligare fem Leprechaunfilmer och en annan, rätt så mycket läskigare sak i Rumpelstiltskin med samma formula och det fungerar varje gång. Det är formstöpt och det som gör det annorlunda är alla små lustigheter som ständigt håller mig småleende, och där ligger “storheten” i Leprechaun.

Utgåvan kommer från Studio S och är en nyrelease såklart. Jag vet inte hur många gånger filmen släppts på dvd i Sverige men det exemplaret som jag haft sen tidigare (Horse Creek) känns som en vhs-kopia i jämförelse. Bilden är renare, mindre grynig (om än rätt grynig) och färgerna klarare. Ljudet är upphottat även det och den här utgåvan är långt trevligare att titta på än sin/a föregångare.

Leprechaun är en av nittiotalets bästa lågbudgetskräckfilmer och det är inte för att den är läskig på något sätt. För minnen, för underhållning och för att Warvick David är helt fantastisk som världens ondaste pyssling! Så har du sett den förut, se den igen – har du inte sett den? – se den.

INGA KOMMENTARER