Lejonkungen 2: Simbas skatt

Alldeles för svårt att toppa första filmen.


Vänskap som bestrider lejonpolitiska gränser och en andra chans. I Lejonkungen 2 har Simba vuxit upp ordentligt och han styr sin flock tillsammans med Nala och Kiara, den senare en liten kopia på sin pappa, full av bus och nyfikenhet. En dag när Kiara som vanligt blir borttappad av sina inkompetenta barnvakter Timon och Pumba så ramlar hon över till den “andra sidan” av lejonriket. Där bor de utstötta, Scars vänner och följare – i regi av Zira, vars huvudsakliga livsuppgift är att peta ner Simba från hans tron, övertygad om att Scar skulle ha varit vid makten.

När Kiara ramlar över till den andra sidan så träffar hon ändock någon trevligare än Zira. Kovu, en liten lejonpojke med liknande äventyrslusta som Kiara. De tycks klicka, men deras vänskap blir kortvarig eftersom varken Simba eller Zira vill att deras avkomma ska umgås. En konflikt kring gränsen blossar upp och Simbas lejonpolitiska färdigheter ställs på spel när han måste välja att antingen lita på eller återigen fördöma lejon från Scars sida av flocken, samtidigt som hans barn växer upp och tiderna förändras. Det blir en utmanande resa, både för Simba och Kiara. Men även för Zira och Kovu.

I extramaterialet till Lejonkungen 2: Simbas skatt så nämns det att det skulle bli svårt att toppa eller ens komma i närheten av den första filmen… och det stämmer, för redan från första bildrutan och första ljudet som kommer ur högtalarna så märks det att det kommer bli annorlunda. För det första så saknas mycket av den omtalade och älskade musiken, som i sig inte är dålig men inte alls lika pampig och klockren som Elton John’s. Inlednings- och handlingsmässigt så saknas det originalitet och uppföljarsyndrom från en film som i stort sett hade allt märks snabbt här när det i stort sett fylls ut och byggs på karaktärer samt introduceras nya. Lejonkungen 2 är mer av en saga inom diplomater och politikers värld (fast i lejontappning) och spänningen samt lekfullheten från den första filmen tycks ha mättats.

Men för all del så är detta en god uppföljare till en film som är närmast omöjlig att följa upp. Klassiska ingredienser som vänskap, gott mot ont, gränsöverskridande och förlåtelse finns med, det är en lärorik och spännande berättelse för de yngre som främst intresserar i början när det ses två barn i bild. Deras små äventyr, bland annat en väldigt intensiv och grymt välgjord scen som involverar hungriga krokodiler är den allra största höjdpunkten. Senare i filmen handlar det mer om osämja med lagoma intervaller av paus-skojs, ofta med Timon och Pumba.

Lejonkungen 2 är trots att den inte lever upp till sin föregångare en riktigt trevlig film, precis som den första både passande till barn och vuxna. Det saknas mycket som jag förstod att det skulle och förväntar man sig bara en lite torrare fortsättning av livet på savannen så blir man inte missnöjd, för det är precis vad det här är. Handlingen är lika följsam som animationerna och det ges inget utrymme till att tröttna på det lite ibland övertänkta dramat som utspelar sig. Jag känner ibland att det är lite för avancerat och politiskt för de yngsta, men de tittar glatt vidare ändå.

Blurayen är snygg med duktigt starkt ljud som gärna vill spelas upp på hög volym. Bland extramaterialet finns lite nytt men det mesta har tagits direkt från tidigare dvd-utgåvor och har inte särskilt mycket med filmen att göra egentligen. En featurette där folk från produktionsteamet berättar om visionen och skapandet är höjdpunkten, samt en kortfilm “En och en” som är väldigt fin men också den orelaterad till filmen såvitt jag förstår…

INGA KOMMENTARER