Tom Berenger i Last Will

Hårda ord ekar tomt när tiden inte räcker till.


Hayden blir en del av den respekterade familjen Emery när hon gifter sig med familjens äldste broder av tre, Frank Emery. (Tom Berenger) Hennes nya svärbröder Joseph & Virgil är övertygade att hon gift sig för pengarna, men Hayden är redo att bevisa motsatsen. 

Hon involverar sig i familjens affärer och eftersom hon inte är den dumma blondin hon tros vara upptäcker hon snabbt en rad oegentligheter signerade Joseph och Virgil Emery. En pressad situation förvärras när hon tar sig mod att nämna sitt fynd för Frank och den nonchalanta tonen från de yngre bröderna byts ut, mot en mer hotfull. Dramatiken ökar och kommer att kosta mycket,  hoten och smutskastningen gentemot Hayden tas så pass långt att hon fängslas, misstänkt för mord – och eftersom alla bevis pekar mot henne så blir det en tung uppförsbacke att bevisa annorlunda, i en berättelse om familj, pengar och kärlek. 

Last Will DVDSåna här familjedrama / juridikthrillers faller mig ärligt talat sällan i smaken. Oftast långdraget och överspelat, en genre som gör sig bättre uppdelad på 500 avsnitt i nån dimmigt ljussatt tv-såpa eller i alla fall miniserier på 3-4 avsnitt för att kräma ur allt ordentligt som om det vore en dyngsur trasa fylld av komplotter. The Last Will är på många sätt en komprimerad version av en sån här långkörare, där manuset inte hade mått dåligt av några timmar till för att få fram allt snaskigt som lurar i bakgrunden. Där rollerna gärna hade fått utvecklas ifred istället för att packeteras som färdiga produkter och där det mesta hade mått bra av lite extra utrymme.

Ändå får det plats både dubbelspel och lurendrejerier som följs tätt inpå varandra, där det inte går att lita på någon förutom sig själv och i det här fallet då för oss, Hayden, huvudrollen som spelas av Tatum O´Neal som också gör sin roll bäst – tillsammans såklart med rutinerade Tom Berenger som knappt verkar behöva anstränga sig.

De jobbar med ett ofta välskrivet manus gällande dramatiken som för handlingen framåt, men som sett till det naturliga är väldigt trist dialogmässigt. Replikerna ekar som i ett tomt rum vilket nästan helt utarmar spänningen som hade stora möjligheter. Det osar rätt mycket retro från den ändå respektabla skaran skådespelare och hela Last Will är lite som en resa tillbaks i tiden. Stilen är åttiotalsaktig medan miljöer och kläder är moderna. (Även om kläderna inte sitter något vidare.)  Så gillar man sånt, då är det ju rätt trevligt. Personligen avskyr jag det då jag inte ser många ljuspunkter med åttiotalet överhuvudtaget.

Men tillbaka till filmen och varför du ska se den eller inte. Anledningarna till att se den är Tom Berenger och familjedramatiken som jag kan sträcka mig till att kalla ok. Det är rätt mycket Glamour och tv-såpa över hela produktionen och gillar man sånt så, ja visst – det här fungerar säkert. Samma anledningar gäller för att inte se Last Will, för det är en hata/älska-grej. Tillagt så är det inte särskilt bra skådespelat förutom Berenger/O’Neal, rätt segt många gånger och med för lite tid alldeles för outvecklade karaktärer. Både plus och minus alltså och för mig hamnar det mesta på minus. Det bästa jag tar med mig från Last Will är att ha fått upp ögonen för regissören Brent Huff, som efter den här filmen tydligen gjort lite av en succé inom dokumentärgenren i en film om modevärlden, Chasing Beauty. Den vill jag verkligen se, och då brukar jag också ta mig tid. Möjligen kommer det en text om den senare.

INGA KOMMENTARER