Last stop 174...

Last stop 174

Last stop 174

Sandro är tio år när hans mor mördas.


Sandro är även tio år när han efter en impulshandling befinner sig ensam, hemlös på gatan. Han sover utomhus när den hemska Candelariamassakern äger rum, men han överlever. Med nöd och näppe.

Under en fängelsevisit träffar Sandro gangstern Ale, de har mötts flyktigt förr men får under ett tag chansen att lära känna varandra. Tillsammans lyckas de fly från fängelset – den enda som väntar utanför är den kalla gatan och den råa brutala mentaliteten som de vant sig med. Det är dags att ta igen förlorad tid. Klockan tickar.

Sandro och Ales resor på Rio de Janeiro’s gator sker på moped, de har med sig en pistol och rånar folk i bilköer, ett riskabelt yrkesval och det handlar om att få det man vill ha, den som vägrar dör. Hand i hand med detta bearbetar Sandro en kvinna som misstagit honom för sin egen son, hur han ska hantera henne vet han inte riktigt utan han improviserar. På ett rum i staden har han en särbo, en kvinna som han träffade strax efter att han blivit hemlös. Då var hon den sötaste flickan på gatan, nu är hon sliten och prostituerad men Sandro gillar henne ändå.

Last stop 174 tar upp en massa olika ämnen, de flesta antingen deprimerande eller chockerande. Ungdomarna i filmen bryr sig inte om de lever nästa dag, allt handlar om snabba klipp och att inkassera dagens pengar till antingen knark eller annat. Oftast knark. Sandro har trots allt mitt i misären tur att han anförskaffar sig en mentor, tyvärr är det en väldigt dålig lärare som precis som Sandro inte har någon utbildning eller någon framtidstro.

De hankar sig fram och de gör det tillsammans med en riktigt intressant historia som enligt texten i början av filmen ska vara baserad på en sann historia. Det sköts vilt en hel del i Rio de Janeiro och åtta barn avled framför Candelariakyrkan. Men resterande delarna av filmen vet jag inte, det känns trovärdigt däremot. Mycket. Interventioner, hjälpare, stjälpare och alla möjliga personligheter sticker ut och det är en färggrann blandning människor i det dammsmutsiga trasiga samhället jag ser. Bruno Barreto som gjort det här möjligt tillsammans med författaren Braulio Mantovani (som även skrev till storfilmen Guds Stad som också utspelar sig i Rio de Janeiro) bör känna sig stolt. Resultatet är mycket bra.

Spännande, med sidointriger som vill ta över handlingen och göra om filmen till ett drama och ordentliga röda trådar i bästa kvaliténs hampatråd. Jag är mäkta imponerad av den här filmen och satt som ett häftstift i en plywoodskiva när jag såg den. Inget fick upp mig ur soffan. Så verkligen, jag rekommenderar Last stop 174 och kan samtidigt slänga in ett par till rekommendationer gällande författaren här. Guds stad som jag nämnde, men även Tropa de Elite – som helst ska ses på bluray…