Hem Recensioner Tv-Serie Kontoret: Säs...

Kontoret: Säsong 1

Kontoret - Säsong 1

Tredje gången gillt i omvänd form.


Ricky Gervais gjorde det första gången 2001 och skapade tillsammans med Steve Merchant en väldigt lång och tydligen franchisevänlig kultshow i The office. Det engelska originalet var väldigt genomtänkt, oerhört välskrivet med en pinsam chef som brännpunkten i ett annars grått kontorslandskap. Några år senare blev det kalabalik bland fansen när det var dags att göra om serien i amerikansk tappning, det skreks rätt ut när det även skulle lånas två säsonger som nästintill blev identiska till de engelska. Steve Carrell ställde sig i rampljuset och lyckades med miraklet att landa The office á American style. Serien gick så bra att det nu finns åtta säsonger, Carrell är inte längre med och konceptet är uttjatat och riktigt torrt sen länge men det körs på ändå. Ända in i kaklet, så som det sig bör.

Sverige är ju inte ett sämre land på att skapa pinsam humor än vad England är kan man ju tycka. Galenskaparna har gjort det, Killinggänget gjorde det, Karatefylla gör det och Hey Baberiba var inte sena dom heller, bara för att nämna några av hundratals. Det är ju lite av våran grej här i Sverige att driva med stelheten och skapa kaos bland pannkaksätarna på Torsdagar, självhatet över att vi inte är mer avslappnade har alltid präglat det vi skrattar åt. Det borde ju då inte heller vara några problem att med komedistjärnor som Björn Gustafsson, Sissela Benn och Henrik Dorsin överglänsa eller i alla fall matcha den amerikanska remaken, som ju bara tog manuset och gjorde det igen med andra skådespelare?

Och svaret på den frågan blir ett suckande nej.

Trots den gedigna skaran skådespelare som skrivit på för att vara med och att det engelska originalmanuset följs (med väldigt många avvikelser) så blir aldrig ’Kontoret’ lika roligt som någon av sina förlagor. Skillnaderna mellan serierna är många och de val som tagits för att göra det svenska kontorslandskapet annorlunda är lika försvarbara som de är försumbara. Istället för att skapa något efter det recept som fungerat två gånger med succéresultat så försöks det förnyas och förbättras, utan något riktigt vettigt resultat.

Henrik Dorsin, som spelar kontorschefen Ove är en av mina svenska favoriter, jag rekommenderar alltid hans 1 kg mjöl-sketch från Grotesco om någon letar efter ett garv, eftersom jag vet att det mesta han tagit i är faktiskt väldigt roligt, och att de flesta skrattar när han larvar sig framför kameran. Som kontorschefen Ove är han också en finurlig karaktär med det genuint maniska beteendet adopterat från Ricky Gervais. Han för sig fram som en kung på väg till sitt kontor och väl där bjuder han på en uppsjö av dåliga undanflykter och dåliga beslut. Nonstop. Dorsin som Ove är en av höjdpunkterna på kontoret, möjligen i sån utsträckning att det blir för mycket av det goda.

Han är såklart inte ensam i arbetslandskapet utan har till sin hjälp flera kontorsslavar som är märkbart influerade av sina engelska föregångare. Här passerar dock de flesta förutom Sissela Benn, Kim Sulocki och Björn Gustafsson förbi utan att synas. Deras karaktärer förblir rekvisita och tilldelas stödkommentarer i allra bästa fall. Inte heller får vi ta del av den romans som pågår mellan receptionisten Terese (Benn) och säljaren Erik (Sulocki) i tillräckligt stor utsträckning. Det var ett av huvudnumren i originalet som borgade för massvis av roliga hyss riktade mot en annan säljare som här kom att kallas för Viking och utgjorde då många scener som var karaktärsbyggande för vad som skedde bakom chefens rygg.

Viking spelas här av Björn Gustafsson. Från originalmanus en manisk ordningsmänniska, knappt socialt förmögen som går hack i häl på chefen i hopp om en väldigt avlägsen befordran. Det försöks få till något liknande här men skillnaden (återigen med jämförelserna, ska jag inte ge mig nån gång?) den här gången är att Björn Gustafsson misslyckas helt med att skapa sin karaktär såsom jag tror att det var tänkt, även om det inte var meningen att Viking skulle vara identisk med Gareth (som karaktären hette i den engelska serien) så blir han här bara Björn Gustafsson i fula kläder på ett kontor med ett taffligt sätt. Det är svårt att matcha originalet, möjligen den svåraste rollen av alla och jag tror att Gustafsson hade gjort sig bättre i rollen som Erik. Men nu blev det ju inte så…

Det var väldigt mycket som jag inte fastnade för med ’Kontoret’ och jag har bara tagit upp några saker i den här texten hittills. Jag är ett stort fan av båda de tidigare produktionerna och har följt den amerikanska serien i åtta säsonger – den engelska lades ned efter bara två.

Främst beror mitt missnöje med ’Kontoret’ på att det engelska originalet används för att bygga avsnitten och på det stora hela så är det samma sak som händer nu som hände i USA 2005. Upplägget blir på det viset rätt, helt och hållet och förutsättningarna finns där eftersom det fungerat två gånger förut. Problemet är att det det här på svenska inte alls blir samma pinsamma stämning. Det är snällare, mindre tilltaget till avsnitten, slappare dialog inom fegare ämnesområden. Varje scen, varje avsnitt och varje person i ’Kontoret’ får mig att vilja titta på originalet igen, för det är ju så väldigt mycket bättre.

Antingen skulle det här har gjorts om från noll utan några influenser förutom de som är omöjliga att komma ifrån eller så borde det varit en replika i stil med den amerikanska remaken. Att välja smådelar här och där och försämra det finns det ju inget vettigt i överhuvudtaget.

Jag är beredd att sträcka mig till en stark tvåa till Kontoret. Serien är överlag för feg. Allt som Ricky Gervais gjorde till scener som är minnesvärda får Henrik Dorsin inte ens prova på. Istället för att breda ut sig och visa skrevet på ett bord under fotosessionen så diskuterar Dorsin hur han ska fakturera sjutton kronor som det inte fanns växel till efter en föreläsning. Istället för att förolämpa en svart man så kastar han mansfloskler mot en kvinnlig anställd. Istället för att… ja du förstår kanske vad jag försöker säga… Se The office istället för Kontoret, det är en helt annan och bättre upplevelse.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)