Hem Recensioner Crime/Deckare Kommissarie W...

Kommissarie Winter: Nästan död man

Winter - Nästan död man

Ett till fall, en till Winter.


När en bil hittar på Älvsborgsbron med ett skott i bakrutan kopplas Kommissarie Winter och hans kollegor in för att undersöka. (Vad annars?) Samtidigt börjar det hända en del kusliga saker runtom några män i området. En av männen får ett brev med ett trettiofem år gammalt tidningsurklipp, det handlar om en flicka som försvunnit från Brännö under en kollovistelse.

Kommissarie Winter drar snabbt parallellerna att det borde ha ett sammanhang och ett klurigt detektivarbete kan påbörjas.

Den tredje Winterdvd’n som jag ser. Efter att först blivit väldigt överraskad över kvalitén på ”Vänaste land” blev jag aningen besviken på nästa som heter ”Rum nummer tio”. Här i ”Nästan död man” återgår jag till min första upplevelse och kan inte annat än berömma Molly Hartleb som tagit över registolen efter Emiliano Goessens. Beröm även till Magnus Krepper (Winter) som gör väldigt bra ifrån sig, trots att jag kastade tomater i hans generella riktning förra gången jag skrev.

Eftersom det gått ett tag och vi lärt känna karaktärerna mer så skippas mycket av introduktionerna, som ger mer tid till filmens mellansegment som består av både intressant brottslösning och lite återvändande till tidigare ”filmer”. Winter har fortfarande problem att smälta händelserna i Rum nummer tio vilket visar sig i en dröm, jag vill inte gå in djupare på vad han drömmer om eftersom det är spoiler-alert men just för karaktärens skull blir det riktigt bra. Polisarbetet är mer gediget men teamet famlar lite i mörkret och är fortfarande beroende av att ”något mer ska hända” för att kunna ta sig vidare.

Personliga problem inom gruppen behandlas även de, Victor Trägårdhs roll hamnar ofrivilligt i rampljuset både inne på polishuset och ute på fältet medan Peter Andersson som haft rollen som Winters högra hand nästan försvinner här. Mallarna bryts alltså och det är uppfriskande.

De övriga poliserna har fortfarande inte så mycket att tillägga runt Winter, det är han som bestämmer och Jens Hulten fortsätter spela sin roll som om den kom från Sökarna, men nu närmar jag mig acceptans kring den här karaktären, det är dens realism.

Som kriminalfilm är den här minst lika tät och spännande som ”Vänaste land”, den har intrigen som behövs för att driva på under hela speltiden och upplösningen blir närmast kaotisk efter att många lösa röda trådar knutits ihop. Winter – Nästan död man tar tillvara på varenda karaktär som går att finna och det blir möjligen lite rörigt men inte svårt att hänga med i. En underhållande och bra svensk deckare som försöker fördjupa rollerna med hjälp av de tidigare filmerna. Intressant helt klart.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)