Klipp

En ungdomsskildring det inte går att ducka för.


Att tonåringar lever om som om varje dag vore den sista på jorden vet vi väl allihopa, de skriker gapar och revolterar i ett identitetsskapande helvete för att inleda vuxenlivet. Introduktioner till vuxenvärldens olika aktiviteter går hand i hand med revolten mot familjen och samhället. Det är en jobbig tid för de flesta och i Serbiska Klipp får vi ta del av en av de jobbigast möjliga.

Jasna (Isidora Simijonovic) är en 16-årig flicka som förälskat sig i den två år äldre pojken Djordje (Vukasin Jasnic). Hennes kärlek är svår och obesvarad, men hon har bestämt sig för att inte ge upp. Vägen till målet är allt annat än en Askungesaga och både heder och moral tappas bort, när Jasna med kameran i sin mobiltelefon dokumenterar händelseförloppet och drar in oss i den direkta världen där Klipp utspelar sig. Vi följer ungdomar i en miljö som på är allt annat än trygg, snarare rakt av skadlig. En romantisk prinsess-saga under ett täcke av självdestruktivt beteende i en ocensurerad, oförlåtande och iskall värld.

Klipp (Klip) DVDDet är en stark och utlämnande film som tar upp både det sociala utanförskapet i att vara en svårförstådd ungdom och kraftansträngningen som krävs för att bli vuxen. Teknikens under och dess baksidor spelar en stor roll, då allt tycks dokumenteras nuförtiden och det är precis vad Jasna gör. Och det vi ser utan några förskönande slöjor som döljer “verkligheten”. Hon filmar sig själv på sängen, iförd nätta underkläder då hon provar sig fram för sig själv. Mer provokativt blir det när mobilkameran åker fram under intima, avtrubbade möten mellan ungdomar i andra former, under fester, misshandel, inbrott – ja, allt som otyglade ungdomar kan tänkas få för sig. Det är ibland rakt av jobbigt att titta på, ett exploaterande och explorerande som lämnar mig med fler frågor än jag får svar. Är det verkligen nödvändigt att vara såhär grafisk, går det inte att få fram det här budskapet ändå? Jag vet inte, men jag är inte helt förtjust i taktiken som valts även om den är effektiv för de som härdar ut, medan Klipp förmodligen förlorar fler tittare än den tjänar.

2012 var lite av Serbiens år inom film, där sexualitet och utmanande teman som i “Life and death of a porno gang”, “A Serbian Film” och mycket snällare “Paraden” tagit publiken med storm, på olika sätt. Jag är helt säker på att Klipp inte heller kommer att lämna någon oberörd, speciellt inte om det är någon tonårsförälder som inte är filmjournalist eller amatörkritiker som ser filmen. En skara jag tror är lätträknad, i alla fall dryga halvtimmen in i filmen då det verkligen blir jobbigt och många STOP-knappar nog begagnas. Klipp är en debattskapare, en fot som stampas i marken och tar ställning och är genomgående oerhört provocerande.

Maja Milos (manus och regi) har med grova medel lyckats berätta en gripande berättelse samtidigt som hon chockerar. Klipp känns lika ungdomlig som dem den porträtterar, mixen av mobilkamera och filmkamera är smart och välgenomförd. En stående applåd till de unga skådespelare som vågar och vill vara med och berätta, de står på toppen av isberget och för fram ett viktiga budskap med en precision jag inte är van vid.

Det är en välplanerad film som i bilder ger en hint om Serbiens våldsamma historia samtidigt som vi i karaktärerna tar del av det pågående livet genom en utvald ungdoms ögon. Jag kan inte annat än att berömma egentligen, trots att det är aningen magstarkt presenterat. Mina obesvarade frågor är inte ett resultat av dåligt filmskapande utan rena tankar kring vad jag anser vara nödvändigheter. Klipp är, för rätt publik, en omvälvande upplevelse som rycker upp dig ur fåtöljen eller soffan och dagsedlar dig om och om igen, tills den har din totala uppmärksamhet – det kräver den och det görs med rätta.

INGA KOMMENTARER