Killer Ants Poster

Det här är jättedåligt.


Det finns ett uttryck som känns väldigt aktuellt med Killer Ants: “Sälj grej med tjej.” Lika passande är något som författaren C.S Lewis en gång sa: “It is always the novice who exaggerates.”

För det är precis det som görs, säljs film med tjej och överdrivs. Om du tar en titt på bilden ovan så ser du en del av fodralet till den här farsen till film. Delvis är det en rak lögn, delvis är det en sanslös överdrift. För först och främst så är den storbystade kvinnan på bilden inte ens med i filmen, ingen som ens liknar henne syns i bild. (Sälj grej med tjej.) För det andra så tror man ju att den här filmen innehåller aggressiva jättemyror med smak för människokött, men så är det inte alls. Myrorna är små, men tack och lov i alla fall inte blyga för att bitas.

InvictaMen nog om filmens fodral, även om det retar upp mig lika mycket som att jag faktiskt slösade bort min tid för att se klart det här skräpet.

Filmen utspelar sig i ett snustorrt Texaslandskap dit det unga paret McAllister flyttar för att starta familj. Deras problem börjar så snart de stannat bilen då de attackeras av en mindre hord hungriga eldmyror. En slump tänker de men så snart de träffat sina grannar och flyttat in så får de reda på den tråkiga sanningen… Här bestämmer myrorna och den som tar ett felsteg, ja, den får betala ett högt pris. Med hjälp av ett team myrforskare (som lämpligt nog har ett center mitt i helvetet) söker Evan McAllister svar om varför myr-attackerna ökar och sanningen bakom, den är minst sagt oväntad.

Tanken är att Killer Ants ska vara en suspensethriller med “djur” i den grymma huvudrollen men resultatet är mer ett mischmasch av tråkiga scener som avlöser varandra långsammare än en blind snigels kamp över cykelvägen. Zickzack, fram- och tillbaka tas vi bland karaktärer jag bara hoppas ska dö myrdöden snart, men inte ens det får jag. Mängden myrmord är lika minimal som de faktiska myrorna, ofta CGI-skapta och inte alls naturliga i sitt beteende. Istället siktar regissören/manusförfattaren Carolyn Banks på att berätta en thriller där folk får mest utrymme och resultatet blir en långtråkig rulle där inte en enda av skådespelarna klarar av att agera trovärdigt.

Djurskräck som inte har djur som mördar folk till höger och vänster kommer alltid vara meningslös och de här Killer Ants’en är inte alls några killers, de bits mest bara även om de lyckas med mer ett fåtal gånger. Dock utan att vi som vill får ta del av ruskigheterna erjuds något mer än en skugga på väggen eller offer som faller ur bild för det grymma, plågsamma dödsögonblicket då. Oerhört tråkigt.

Nej, hoppa över den här med fördel för klassiker som Ants (1977), Empire of the Ants (1977) eller jätte-jättemyrorna i Them! (1954). De är inte heller grafiskt våldsamma eller särskilt välspelade men den stora skillnaden är att de faktiskt är underhållande och lika tokiga som en film med mördarmyror i huvudrollerna behöver vara. Killer Ants är bara en tråkig besvikelse som inte bara misslyckas utan också luras kring vad som erbjuds på fodralet. Väldigt fult, väldigt trist.