Katinkas Kalas

Hipp, Hipp. Hurra, Hurra, Hurra!


Katinka fyller år och det har blivit dags för födelsedagsfest, en tradition där Katinkas vänner – alla tillhörande en lite finare krets inom media och kultur firar, äter gott, dricker och sover över till dagen efter.

I år utmanas det traditionsenliga återseendet så snart alla anlänt och presenterna delats ut, då Katinkas bror Joel (Fredrik Lundqvist) dyker upp oanmäld med sin nya flickvän Linda. En kontrastrik person från ett lägre samhällskick och en del av fulkulturens tv-produktioner, i det snobbiga sällskapet, som till en början accepteras och “passar in”. Men som ju längre kvällen går hamnar mer och mer på sidan av, då både hennes arbete och hennes beteende inte har någon plats runt det finkulturella. En oönskad motsats.

Linda är inte den enda kilen som vidgar sprickan på Katinkas Kalas, då det visar sig att de flesta gästernas stadiga yttre plågas av karriärshets, otrohetslusta och ren och skär inre elakhet beblandat med snobberier som sällan visats på ett så härligt ironiskt sätt på film. Slå dig ned och njut, när vi erbjuds platser på första parkett i den här lilla studien runt relationer och inbillad social överlägsenhet.

Katinkas Kalas DVD Packshot SverigeKatinkas Kalas ser inte ut att var en väldigt rolig film sett till varken omslag till dvd’n eller till sin trailer. Vilket den är. Med för film nästan uteslutande okända skådespelare med undantaget i Yohanna Idha som spelar Linda, ett somrigt Sverige som porträtteras precis så vackert som det är och ett manus som driver med den kulturella eliten är Katinkas Kalas långt ifrån dussinfilmens standard. En personlig film som regisserats väldigt väl av Levan Akin som tillsammans med Lisa Östberg skrivit och fått till en kort sekvens från ett sommar-Sverige som många av oss aldrig haft chansen att tidigare uppleva.

Känslorna när man tittar på Katinkas Kalas går från avundsjuka och irritation tills dess att poletten faller ned. Det blir humoristiskt, bitvis ironiskt, delar sarkastiskt och satiriskt i en blandning som verkligen gör Katinkas Kalas till en lättsmält film trots att konstnärsångesten ligger som en dimma runt flera av huvudrollerna. Dramatiken får sin plats både i hybris och trasiga familjeförhållanden men blir aldrig en överhängande deprimerande historia som det brukar kunna bli. Balansen är precis.

Främst tycker jag om att följa Greger (Ludde Hagberg), Katinkas man som kämpar hårt med att inte framstå som en lycksökande karl som lever på sin frus pengar. Han är för tillfället “mellan jobb” och får kämpa hårt för allt han tar för sig. Och med hårt menar jag nästan inte alls. Allra roligast är när han på Morbergskt maner försöker förklara menyn som han fixat till utan att komma till skott på grund av att ingen bryr sig. Ett återupptagande av musikkarriären lockar honom efter att ha fått reda på att gruppens haschrökande outsider Jossan fått skivkontrakt i Tyskland, men det lämnas vid en ostämd gitarr och ett skrålande som jag kommer minnas länge.

Överhängande så handlar ju kalaset och film om Katinka (Mia Mountain) som har ett mer problematiskt inre där barnaskaffande och relationsbekymmer tynger henne. Samtidigt som hennes kalas är mitt i sitt skede kan hon ses flyta bort i tankarna. Ändå håller hon fasaden av att vara en duktig värd och visar en mänskligare sida av den elit hon tillhör (vilket behövs i filmen). Mountain är, tillsammans med Idha den som gör allra bäst ifrån sig.

Full av besk humor som ändå är väldigt skrattvänlig, en inramning av bilder som ibland påminner om Ruben Östlund (De Ofrivilliga, Play) utan att vara lika seriöst deprimerande. Med en samling skådespelare som verkligen fungerar bra tillsammans och får till ett naturligt, enligt tanken överagerat och följsamt drama så är Katinkas Kalas verkligen en svensk film som du måste se. Möjligen en ögonöppnare för några, för de flesta andra en dramatisk komedi med glimten i ögat och humorn på den mörka sidan.

INGA KOMMENTARER