Judith Packshot DVD

En svensk klassiker?


Judith är ett relationsdrama som på tre avsnitt i stora drag går igenom vad Glamour inte ens lyckas berätta på en hel säsong. Det bjuds på trasiga uppväxtförhållanden som överskrider generationsgränserna, härmandet av sina dåliga förebilders misslyckade liv, otrohetsaffärer, maktkamp, tonårsrevolt och allt haglar som om det vore själva julafton för skvallertanterna nere på affärn’. Till en början luktar det rätt sunkigt men det är svårt att värja sig när berättelsen om Judith väl har kommit över krönet och börjat få lite fart.

Precis så som en klassiker (titeln ges ut som en “svensk klassiker”) så är skådespelaransemblen väldigt stor och väldigt erfaren. Vi ser Peter Andersson (Ragnar) i en av huvudrollerna som fungerar mentor, make, härskare till den sårbara Rebecka Hemse (Judith). Hon är, i sin tur en sökare som letar en fast punkt i världen, drabbad av ett psyke som inte riktigt är så starkt som det behövt vara för hennes specifika uppväxt och unga vuxenliv.

Judith handlar om deras relation, från första mötet till ett mycket bistrare avslut. Under resan drabbar deras relation dem båda väldigt hårt men även deras närmast bekanta, som Judiths mor (Marika Lagercrantz), hennes make Niklas (Michael Nyqvist) och Ragnars bäste vän Leo (Peter Luckhaus). I periferin rör sig Göran Ragnerstam i en för honom typisk auktoritär roll i läkarrock och för att bara namedroppa några flera; Alexander Skarsgård i en romantiskt inriktad mindre roll, Anna Godenius som textilhantverkare och Thomas Oredsson som står för arbetet att skapa den goda atmosfären som ofta är mer än välbehövlig för att balansera ut ångest och misär i överflöd.

Judith kan handla om längtan och försoning (så som det står på baksidan av fodralet). Men beroende på vem du är, så kan det även vara en inspirerande berättelse om kamp, att inte blankt acceptera sin dragna lott i livet. Det kan även vara en rätt vanlig thriller med stort fokus på dramatiken mellan människor, deras framtid och förflutna. Det finns väldigt många infallsvinklar och det är det som gör Judith till en i alla fall hyfsat sevärd miniserie som fungerar över ett brett spektrum av olika smaker.

Rent tekniskt så önskar jag ofta att det kändes lite mer speciellt när jag tittar på Judith, kamerarörelserna möjliggör en närvarokänsla många gånger men långt ifrån hela tiden. Istället så fokuserar jag mig på manus som både bjuder på mycket trovärdiga delar men ibland verkligen försvinner in i fantasier som jag hellre skulle sett strukna eller omskrivna. Mycket av det som borde använts för att framkalla starka känslor hos oss i publiken behandlas väldigt strikt och konkret, som om vi bevittnade underskrifter av dokument istället för dramatiska skeden i tv-rutan. Serien är även berättad ur tre olika tidsperspektiv: från det att Judith var en ung flicka, där hennes mor spelar störst roll – till dess att hon växt upp och som en motsats ändå börjat kliva i sin mammas fotspår och senare ännu en bit in i Judiths vuxna liv varifrån vi bevittnar det hela. Det blir lite rörigt att följa det på det här viset vilket är en nackdel, medan fördelen med det är att vi får tre olika trådar att hålla i samtidigt för att till sist knyta ihop dem allesamman. Resultatet är inte förvirrande men inte heller banbrytande snyggt utformat.

Utgåvan som jag tittat på var inte direkt någon skönhet även om den fungerade för att berätta historien om Judith. En vit vertikal linje från övre till nedre skärmkant på vänster sida på ungefär en halvcentimeter i början på avsnitten var det allra värsta, men den försvann som tur var efter ett tag (eller så valde min hjärna att det skulle vara så). Bild och ljud i övrigt funktionellt för en miniserie som går på tv, men lite under medel när den visas via dvd’n.

Judith kommer förmodligen skrämma bort de flesta som generellt sett är negativt inställda till svenska produktioner (men vad skrämmer inte då?) medan det för andra sidan nog kan ses lite som en opolerad ädelsten. Det är en intressant berättelse, det finns många breda karaktärer, skådespelet är det inget fel på men bedömt på håll med allt inräknat så känns det inte naturligt att kalla Judith för en klassiker. Det är bra, men det är inte så bra att jag kan säga att det här är något man måste se.

INGA KOMMENTARER