Andrew Stanton's John Carter

Inte det episka äventyr jag hoppades på.


Det är 100-årsjubileum sen John Carter sågs till för första gången 1912. Edgar Rice Burrough skapade personen John och hans figur blev tillsammans med Barsoom-serien väldigt populär vilket de är än idag. Många har försökt göra film från Burrough’s texter och fler gånger än det skett har projekten lagts ned. Filmbolagen MGM och Columbia stred om rättigheterna och vinnaren i striden gick ändå lottlös. Paramount fick inte till det när det var deras tur. Inte ens Disney, som nu äntligen fått ihop en film med hjälp av regissören och fanboyen Andrew Stanton lyckades första gången utan lade första gången filmen på is tillsvidare.

Men nu är den här! Med ett varierande mottagande! Biosuccén uteblev och mottagandet var blandat världen över. En del skäms över detaljer (de som läst boken) och andra ogillar det amerikanska franchiseformatet som John Carter misslönsamt givits medan många enkelt lutar sig tillbaka i soffan och tänker. Jahapp, det var en rolig film.

Berättelsen inleds under det amerikanska inbördeskriget. Vår ledsagare genom filmen heter John Carter och är en guldsökande ex-militär som inte gärna ger sig tillbaka till slagfältet. Allsorts kamp för ideal han inte kan ställa sig bakom är oviktiga för Carter – som bara vill hitta den grotta med guld som han sökt efter alldeles för länge nu. Men han grips och erbjuds chansen att återinställa sig vid fronten. Trägen att inte återvände så sker det omöjliga under ett flyktförsök. Carter hittar sin grotta och väl där så dyker det upp en skallig man från ingenstans. Bråk bryter ut och vips så vaknar Carter utomhus, i öknen, på Mars.

John Carter BlurayUngefär samtidigt som John Carter grips så sker det även saker på Mars – en värld där resurserna är få och de två samhällen som egentligen kunde dela på dem krigar om en övergripande makt. Sab Than (Dominic West) leder ena lägret mot Tardos Mors (Ciáran Hinds) tillsammans med Dejah Thoris (Lynn Collins). Med ett supervapen ligger Sab Than steget före och Helium, som är Tardos Mor’s stad hotas av total förstörelse. Det vill säga tills John Carter vaknar till liv någonstans i den Marsianska öknen, där han först måste stävja det Tharsiska folket (2,5 meter långa fyr-armade varelser) vars ledare Tars Tarkas (Willem Dafoe) är väldigt nyfiken på den unge kämpen som inte låter sig fångas i första taget.

Det kanske låter som om att det här kan bli lite rörigt? Det är det också och då tar jag inte ens med hälften av allt som ska gås igenom utan bara de viktigaste bitarna.

Det verkar som om att bokformatet på John Carter adapterats direkt till film utan att något strukits eller skrivits om. Det brukar sällan bli särskilt bra. Ibland är det så mycket som händer att det helt enkelt inte får plats och du får gissa dig fram. Det som sker behandlas snabbt, utan introducerande bilder som klipps till något enkelt förståeligt utan bara pang på rödbetan hela tiden. Tappar du inte bort dig åtminstonde en gång så borde du söka jobb på Heathrow’s ledningscentral – för då har du stenkoll på varenda boll i luften hela tiden. Allt tycks skapt för att ske i realtid, vilket det givetvis inte gör (eller är) och där misslyckas Andrew Stanton med sin film främst – då det till slut decimerar den till en rolig samling häftiga CGI-beroende scener med simpla mellanspel och avsknad av en involverande handling.

För förutom i ett par scener som jag inte förstår hur det kunde slinka genom kvalitetskontrollen på grund av uppenbara brister i greenscreenteknik som sällan ses nuförtiden så är specialeffekterna, karaktärsdesignen och allt CGI-beroende riktigt härligt att titta på. Mina favoriter blev snabbt de Marsianska Tharksen med sina fyra armar och orchliknande anleten, mindre favoriserad blev den irriterande jättehund/mördarsnigeln Woola – en best som tyr sig till John Carter och springer runt i 300km i timmen och mest är i vägen hela filmen. Det fanns även väldigt mycket annat gott att titta på och det märks att regissören Stanton tidigare arbetat med animerade filmer (Wall-E, Hitta Nemo) för det är de här icke-existerande skådespelarna som gör allra bäst ifrån sig. De verkliga skådespelarna, som utgörs av en grupp mindre kända sen tidigare skådisar (ofta uppskattat av seriösa filmnördar) hade gärna fått bytas ut mot CGI de också, då de sällan eller aldrig utstrålar någonting annat än fundersamhet kring varför och vad som egentligen tycks hända med deras karaktärer.

Det episka äventyret jag hoppades på böts snabbt ut till förhoppningar om en rolig film med coola specialeffekter (som jag också fick). Det märktes snabbt att John Carter inte skulle ha en chans att matcha de stora science-fiction eller äventyrsfilmserierna. Handlingen är för rörig och skulle behövts bantats på mycket onödigt som bara sänkte tempo och fungerade som förvirring. Skådespelarna behöver bytas ut i många fall och valet att sätta Taylor Kitsch i huvudrollen som John är helt galet, han saknar det som behövs för en rymdhjälte, för det är mer än axellångt hår och god fysik. Kanske hade ett rejält dragplåster inte skadat för att få den där pondusen som riktigt stora stjärnor faktiskt många gånger kan tillföra en film.

Så John Carter är och förblir en första-del i det som måste bli en serie. Jag tyckte filmen var rolig men på det stora hela rätt så menlös. Kanske är Burrough’s populära manus inte möjligt på film, historien kring det (som finns i sin helhet på wikipedia) vittnar ju om att det verkar svårt. En förbannelse möjligen? Jag tvivlar… filmen var helt enkelt inte tillräckligt bra gjord bara.

Utgåvan (bluray) från Disney innehåller för den intresserade ett ljudspår med regissören samt (roligare) en del borttagna scener där tekniken bakom John Carter visas upp (och det kommer få dig att skratta, de bjuder verkligen på sig själva). Det är inte allt utan 100-årsjubileumet kring Carter tas upp samt att du kan ta en titt på världen i 360 grader. Bild och ljud är väldigt bra, mycket skarpt gällande båda.

Roligt att det bjuds på trevligt extramaterial – tråkigt att filmen inte lever upp till förväntningarna. En riktigt svag trea kan jag motivera eftersom det fortfarande, trots alla nackdelar är en duktigt underhållande film. Actionmässigt, specialeffekter och spektakel gör att jag lätt glömmer allt det usla i de handlingsdrivande scenerna. Stort plus i kanten är att jag vid ett par tillfällen nästan sätter i halsen av förvåning, då jag förväntar mig något grandiost men tilldelas omöjligt opretentiösa grejer mitt i den här epos-suktande berättelsen.

INGA KOMMENTARER