Jiddra inte med Zohan / You don't mess with the Zohan

Adam Sandler är en lustig israelisk antiterrorist.


Ingenting är heligt när det kommer till komedi, så varför inte ta chansen att driva med en av världens mest infekterade konflikter. Jiddra inte med Zohan tar den spända stämningen mellan Israel och Palestina och kör fullt ut. Främst är det Israelerna som får ta smäll efter smäll, men vem som förtjänar det? …det lär vi väl aldrig få reda på.

Zohan (Adam Sandler) är en berömd man i hemlandet och hans jobb är ett av de farligaste på jorden. Han är grabben som alltid sticker in pinnar i hjulet för terroristerna och sen ser dem flyga över styret. Han gör sitt jobb lojalt och supersnabbt samtidigt som han fångar pistolkulor med näsan och hoppsparkar genom väggar. Våldet har sen barnsben varit en del av Zohans liv, men nu börjar bägaren rinna över – och trots att Zohan lever många fiktiva Israelers drömliv så finns det något intressantare som lockar vid horisonten. Zohan skulle istället för att skada folk hellre göra dem glada genom att erbjuda sin idé “Silky smooth”. Han vill bli frisör, eller som hans pappa uttrycker det… “en Fagala” – en dröm han kommer göra allt för att förverkliga. Men hur byter man bransch när man är en världsberömd antiterrorist? Jo, i möjligheternas land USA såklart!

Så Zohan fejkar sin egen död och beger sig till andra sidan jorden med ny identitet (Scrappy Coco) och ny frisyr för att sprida sin kärlek till hår – och till kvinnorna, alla kvinnorna – oavsett ålder, utseende, ja, så länge det är en kvinna så är han där och petar.

Jiddra inte med Zohan är utan tvekan en av de jolligaste Adam Sandler-filmerna som någonsin gjorts och är du mottaglig för vältimeade sex, prutt och våldsskämt så borde filmen passa lika gott idag som den gjorde när den släpptes 2008. Jiddra inte med Zohan driver inte bara med allt som har med känslig politik att göra utan även den manliga (överdrivna) sexualiteten, kärleken och de coola superhjältekoncepten. Med hjälp av Rob Schneider, John Turturro, Nick Swardson och Lainie Kazan får Sandler till en utsvängd och heltokig film som tar väldigt få pauser. Det får plats både med en romantisk historia med salongägaren Dalia (Emanuelle Chriqui) och inte en utan två uppgörelser mellan Israel och Palestina samt en hacky-sack-turnering gästad av John McEnroe plus världens längsta klippa-hår-och-sexa-pensionärer-medley. Jiddra inte med Zohan är fartfylld helt klart och det är filmens allra största styrka.

Skämtmässigt är det larvigt och känner du dig på rätt humör så kommer det mesta att få dig att garva. Ibland blir det lite mycket höftjuckande men tar man sig förbi det så lovar jag att du kommer skratta tills du blir tårögd. Kom ihåg bara att det här är allt annat än sofistikerad humor, allt handlar om timing och gränsöverskridande, ofta äckliga grejer. Inte en film som passar till en yngre publik så som Sandlers senare filmer ofta gör, det här är från eran när produktionsbolaget Happy Madison och alla inblandade fortfarande var väldigt omogna och larviga – vilket jag tycker är den bästa delen av deras historia… (De är inte supermogna ännu heller, men det här var guldåldern.)

Känner du för lite korkad komedi med halvkontroversiellt innehåll och en briljant Adam Sandler så är det bara att antingen se om eller ta en titt på Jiddra inte med Zohan för första gången. Det är en av de roligaste Sandler-filmerna som gjorts, mest baserat på en rolig och lyckad huvudkaraktär och en larvig och härligt förutsägbar handling.

INGA KOMMENTARER