Tre stjärnor i Jack Ryan: Shadow Recruit

Jack Ryan, skuggrekryten i skuggan av Bourne


Så fort det kommer en spionthriller så är jag snabb att jämföra med filmerna från Robert Ludlums fartfyllda berättelser om Jason Bourne, med Matt Damon i sin karriärs bästa roll. I jämförelsen hamnar Tom Clancy’s Jack Ryan i skuggan som blek och blyg, då Kenneth Branagh’s regisserande blir överlag oengagerande och långdraget. Det hjälper inte heller att huvudrollen Chris Pine tillsammans med Keira Knightley och Kevin Costner inte får utrymme att utveckla karaktärerna, då det mesta går på ren automatik.

Berättelsen rör sig från den 9:e September 2011 då USA upplevde den värsta terrorattacken i modern historia. Det blev vändningen för studenten Jack som tog värvning i armen och snabbt steg i rank. Efter en helikopterolycka avslutades dock karriären abrupt och Jack lämnades outbildad, skadad och arbetslös, tills CIA-agenten Harper (Kevin Costner) hälsade på. Nyrekryterad som analytiker finner sig Jack i en ny värld fylld av spännande innehåll och innan han förstått det själv så har han gått från att jobba undercover på Wall Street till att stå mitt i händelsernas centrum i Ryssland. Jagandes efter ledtrådar om ett kommande terrorangrepp på hemlandet som om framgångsrikt skulle lamslå hela landet.

Jack Ryan: Shadow Recruit BlurayShadow Recruit är inte (som jag trodde) en introduktion till författaren Tom Clancy’s karaktär Jack Ryan på film utan det är den femte filmen som rollen tar sin plats på vita duken. Han är tidigare spelad av Alec Baldwin i Jakten På Röd Oktober, Harrison Ford två gånger och Ben Affleck i The Sum of All Fears. Helt klart en karaktär som jag borde ha koll på, men min brist på kunskap om Tom Clancy (jag har inte ens spelat alla spelen som baseras på hans böcker) skiner igenom och det är inget jag tänker hymla med. Jag vet inte vem det här är, men jag vet att det inte riktigt fungerar.

Filmen har det mesta vi bör förvänta oss från en spionthriller som lutar åt det actionmässiga och det har lagts ned mycket arbete på att skapa en detaljerad och trovärdig handling. Tyvärr för mitt engagemang så används mest tid åt att bygga upp rikedomen i detaljerna och thrillerelementen till nackdel för persongalleriets utveckling. Det blir väldigt mycket runt spionerierna och alldeles för lite om Jack Ryan, hans problematiska liv som agent och hans partner Cathy (Knightley) som trots att de har många scener tillsammans aldrig riktigt får igång personkemin. De förblir väldigt anonyma och opersonliga medan intrigen framgångsrikt växer sig större.

Kenneth Branagh’s regi är precis som i Thor genomgående opersonlig och det märks att han kämpar med att få ihop den här mycket svårare intrigen till att vara följsam och intressant tempomässigt. Inledningen hafsas förbi och det tar inte mer än tio minuter att gå igenom Jack Ryans bakgrund som trots att den finns där i bästa fall är ytlig. Det präglar filmen genomgående och visar sig vara den stora anledningen till att jag inte bryr mig nämnvärt vad som händer, när det egentligen borde vara superspännande och adrenalinpumpande – ett bombastiskt terrorangrepp är ju på G (!?). Det blir aldrig särskilt spännande utan bara en visuellt och effektmässigt skådespel, vilket i och för sig är kul, men inte gångbart i längden.

Om du inte läst det någonstans tidigare så kan det vara intressant att veta att svensken Peter Andersson finns med på ett hörn och hans insats är riktigt berömvärd. Han spelar en av de ryska bovarna och han både passar i och agerar sin roll övertygande.

En film för actionfantasten mer än för den som gillar välgjorda flerdimensionella spionthrillers. Karaktärerna är för bleka och inte ens Kenneth Branagh själv (som tar det stora badguy-ansvaret) eller rutinerade Kevin Costner imponerar. Actionsekvenserna blir den stora anledningen till att titta och allt från handgemäng mellan Jack Ryan och en SUV till en fartfylld motorcykeljakt är duktigt trevligt. Men det räcker inte.