Speldjävlarna

“…vi har skrattat, gråtit, bråkat och oroat oss om vartannat…”


Möt Janne Ahnberg, manusförfattare och regissör från Göteborg med många projekt bakom sig och förhoppningsvis ännu fler framför. Just nu är han involverad i projektet Speldjävlarna, en svensk film som visar att filmskapande inte bara handlar om pengar från producenter. Man kan åstadkomma mycket med bara engagemang, talang och självklart, lite tur.


Torbjörn: Jag börjar väl från början och frågar vem Janne Ahnberg är, vad du gör och varifrån du kommer?

Janne: Jag är ursprungligen journalist, utbildad vid journalisthögskolan i Göteborg. Under tre år i början av nittiotalet arbetade jag som TV-reporter och -producent för Fyrans lokala fönster i Göteborg. Det var där jag upptäckte att själva filmaspekten av arbetet intresserade mig mer än det journalistiska. När kanalen upphörde startade jag och min fru eget – TimeCode Film & Media – för att få göra det vi helst ville. Hon skrev och jag gjorde film. I början tog jag vilket uppdrag som helst som fick en kamera att rulla, men efter bara några år började jag känna mig frustrerad av att lägga ner min själ i saker jag inte ens gillade. Jag ville göra filmer som betydde något. Det började med en dokumentär om två kvinnor som visste att de inte skulle överleva sin cancer, en film som jag lyckades finansiera via Cancerfonden och nio andra nationella finansiärer. Den vann jag en Guldklappa för år 2000. Och på den vägen har det varit, dramadokumentärer och rena filmdramer om allt från vårdetik till hur det är att sitta i fängelse.

Flera av mina filmer har prisbelönats eller visats i SVT, samtliga har använts som diskussionsunderlag ute i verkligheten. Jag bor fortfarande i Göteborg och trivs bra i vårt stora gamla hus i utkanten av stan. Två ungar och en katt har vi. Min fru och jag har varsin studio i källaren.


Torbjörn: Du håller för tillfället på att färdigställa en väldigt intressant film som många svenskar säkert kommer kunna känna igen sig i; Speldjävlarna. Hur föddes det här kammarspelet och vad, om möjligt, ska vi förvänta oss av det?

Janne: Vi var ett gäng som hade gjort några väldig korta filmer på nollbudget och visade dem på Galleri Win-Win i Göteborg. Det kom oväntat mycket folk, kvällen blev väldigt lyckad. Bruno Bran, som jag gjorde en av de här filmerna med, och vi bestämde oss för att göra en mer ambitiös film utifrån en idé han hade. Tillsammans med en utbildad manusförfattare, Nike Fritz, började vi arbeta fram karaktärerna och skriva manus på lediga stunder. Så föddes Speldjävlarna. Från början siktade vi på en cirka tjugo minuter lång film men den kommer att i slutändan att få en spellängd på cirka en timme.

Speldjävlarna är en svart komedi som handlar om två medelålders par med lite olika samhällsställning, som träffas för att spela ett Quizz som de skrivit frågorna till själva. Åsa och Claes har hjälpt Lasse med renoveringen av hans hus, så de tre känner varandra sedan tidigare. Men Sarah är charmören Lasses senaste erövring och okänd för de andra två. Hon är nästan lite fin i kanten och känner sig inte riktigt hemma med Lasses enkla vänner. Det blir obekvämt redan från början; Lasse erfar en rollkonflikt som han löser genom att sin vana trogen dricka mer än han tål. De andra tar efter och det hela urartar till en studie i hur lumpet människor kan bete sig mot varandra. Alla lojaliteter släpper och liken i garderoben släpas fram ett efter ett.

Speldjävlarna
Djärvt spel i Speldjävlarna.

Torbjörn: Från vad jag förstått så har Speldjävlarna tagit form i ett stort engagemang och mycket vilja från många, där hela teamet arbetat ideellt mot ett gemensamt utformat mål. Hur har processen sett ut från idé till inspelning med så många olika (antar jag) viljor och idéer? Har det hållit sig inom de ursprungliga ramarna eller växte filmen upp till något annat i takt med att den färdigställdes?

Janne: Jag är van vid att skriva manus själv, skaffa pengar, regissera, klippa och ha full kontroll. Men Speldjävlarna är något helt annat, det är verkligen en kollektiv process. Vi var redan från början överens om att vi ville gå direkt på tagning istället för att gå igenom en långdragen finansiering. Vi har förutom ett startbidrag från Film i Halland, haft vårt eget arbete och våra kontakter inom film- och teatervärlden som enda kapital. Allteftersom manuset tog form, typecastade vi de skådespelare vi ville ha i rollerna och lät dem vara med och utveckla karaktärerna. Det tog ett tag att få ihop själva inspelningsteamet, och utrustning skrapade vi ihop från flera olika håll, bland annat fick vi hjälp från filmutbildningen på Katrinebergs folkhögskola, där vi också hittade en av våra ljudtekniker. Inspelningsplatsen är mitt hem och rekvisitan har vi skaffat från alla möjliga håll.

Som regissör är jag den som har överblicken och har störst erfarenhet av att tänka i bilder. Men jag har aldrig kunnat räkna med att få igenom vad helst jag vill utan att argumentera övertygande för det. Inför varje tagning har vi repeterat som på teatern, tills alla känt sig beredda att sätta igång kameran. Vi har ändrat vissa detaljer under inspelningens gång, men i stort sett har vi hållit oss till manus.


Torbjörn: Jag har läst på er blogg om allt från tekniska utmaningar till trötta skådespelare och jag tycker att inspelningstiden verkar ha varit väldigt spännande. Var det så spännande som jag upplevde det genom att läsa och vilka härliga/jobbiga minnen tar du som regissör med dig från sidan av kamerans bilder? Skulle du göra om samma film igen, nu med facit i hand?

Janne: Vi har skrattat, gråtit, bråkat och oroat oss om vartannat. Framför allt har vi fått en fantastisk sammanhållning som sträcker sig även utanför själva filmarbetet. Vi ställer upp för varandra på alla möjliga sätt, livet som frilansare i kulturvärlden kan vara både hårt och knapert ibland. Och vi har alltid lyckats lösa de filmiska problemen med gemensamma krafter. Ett exempel: Vi bestämde oss från början för att lita till det naturliga ljuset för att få en lite dokumentär känsla i bilderna och tänkte att vi skulle hinna med inspelningen under sommaren. Men den drog ut på tiden och det blev höst. Vi behövde några rejäla strålkastare på obestämd tid för att simulera det försvunna solljuset. Vi hade inte en spänn då. Men på bara några timmar hittade vi en kille som köpt upp SVT Göteborgs gamla HMI-lampor när de bytte till en annan typ. Sedan dess har vi med gemensamma krafter monterat upp ljus i trädgården och inomhus och dragit kablar kors och tvärs i huset på mindre än en halvtimme varje inspelningsdag. Vi lärde oss rätt snabbt hur det där fungerade. Och under långa tider var vårt vardagsrum belägrat, med ND-filter för fönstren och uppdukad rekvisita. Allt för konsten. Jag skulle inte vilja vara utan den här erfarenheten.


Torbjörn: Speldjävlarna har inte släppts officiellt ännu så jag undrar givetvis hur framtiden ser ut och när den färdiga filmen finns att se? Vad är nästa steg och kommer ni att satsa på nya eller klassiska kanaler för distribution när det är dags? Online vs. Tv.

Janne: Ja, det är nästa nöt att knäcka. Först och främst måste vi skaffa pengar att klippa filmen. För den sakens skull drar vi nu igång en crowdfundingkampanj som jag jobbar intensivt med för närvarande. Vi behöver lite stöd från vår tilltänkta publik. Just nu är det detta som är det viktigaste av allt.

Men i och med att vi inte har några officiella finansiärer som hänger oss över axeln, är vi sedan fria att göra som vi vill med dsitributionen. Först och främst ska vi ha en dundrande premiärfest för våra vänner och stödjare. Därefter kommer vi att anmäla Speldjävlarna till varenda filmfestival vi kommer åt. Givetvis kommer vi inte att spara någon möda för att få den TV-visad. Och vi kommer att kontakta små biografer runtom i landet för att få den visad där. Men det vi ser mest fram emot är att distribuera den via nätet. Det har jag aldrig gjort tidigare. Den här gången har jag inte samma strikta krav på att ta in maximalt med pengar på försäljning.


Janne Ahnberg
Foto: Jonas Lundström

Torbjörn: Slutligen, när Speldjävlarna har flyttat sina sista pjäser på brädet, vad händer med Janne Ahnberg då? Vilket är ditt nästa spännande projekt och kommer det att likna Speldjävlarna i sin annorlunda stil, tid och form?

Janne: Jag har en idé till en större filmproduktion, ett drama som ska handla om att leva med adhd eller autism, om att vara annorlunda och inte vilja eller kunna anpassa sig till den vanliga, regelstyrda världen. Kanske sett ur ett barns eller i alla fall en ung människas synvinkel. Men det här finns än så länge bara i mitt huvud. Jag skulle vilja göra en film med uppbruten dramaturgi, ett poetiskt stycke som ställer mer frågor än det besvarar. Innerst inne längtar jag också efter att inom några år lägga filmandet på hyllan och ägna mig helt åt att skriva. Jag är ju inte helt ung längre och skrivandet är det högsta av allt. Man kan med fantasins hjälp förflytta sig i tid och rum utan att behöva ett helt team. Jag håller på med en roman som jag aldrig riktigt hinner med.


Film för Alla önskar all lycka till i framtiden och hoppas att Speldjävlarna förverkligas snabbare än snabbt! Det är en film vi vill se!

Vill du som läst den här intervjun följa utvecklingen så finns Speldjävlarna på Facebook och på deras officiella hemsida Speldjävlarna.se. Crowdfundingkampanjen har kommit igång och satt fart ordentligt. Den hittar du på Crowdculture om du klickar här!

För material och bakom-kameranklipp från inspelningen, ta en titt på Speldjävlarnas Youtubekanal.

Möt teamet bakom Speldjävlarna:

  • http://see-me-here.tumblr.com/ jojonas

    fotograf för den svartvita bilden: Jonas Lundström (jag)

  • http://filmforalla.se/ filmforalla

    Hej Jonas, lade till ditt namn under bilden. Janne skickade den så antog att den låg under hans namn. Tack för att du sa till!

  • http://see-me-here.tumblr.com/ jojonas

    ingen fara, och tack för att du la till det. jag var med i teamet-videon men har hunnit byta efternamn sen dess.

    det vart förresten en bra intervju detta. även om jag var med så känner jag att jag fick ut något av den :)

  • Oscar Carlsson

    Det är för övrigt ett fint porträtt, bra jobbat!

  • http://see-me-here.tumblr.com/ jojonas

    mäh! tack :D

  • Pingback: Frack eller Hood.? – Tons of Faces()