Owen Wilson & Vince Vaughn i The Internship

Glassigt hos Google.


Förut var reklam i filmer något småfult som gärna gömdes i bakgrunden eller i produkter vi inte tänkte på men som konsumerades i bild. Ett Marlboropaket i fickan på en viss sorts jeans eller något liknande. Det sköttes vid sidan om och var väl sisådär irriterande när man förstod att man blev indoktrinerad med dolda budskap.

Nuförtiden så inleds musikvideos med montage av olika produkter som Jennifer Lopez – Live it Up där Ice-klockor, Nokia-telefon och Swarovski-brillor fördröjer den “musikaliska upplevelsen” (haha) med 15-20 sekunder så att vi vet vad som gäller liksom. Det här är inte jättenytt, men det är ett övertramp och jag blir förbannad varje gång.

I filmens värld så har ett liknande övertramp nu begåtts av producenterna bakom The Internship, ett öppet kärleksbrev till Google och dess überfantastiska arbetsmiljöer där tokroliga Apprentice-liknande praktikantsystem går hand i hand med loungestolar från rymden, gratis mat och ett evigt fint väder. Enligt den här filmen så finns det inget bättre ställe att arbeta på och det är ingen man hymlar med heller. Personligen så blir jag lika förbannad över det här som över J-Lo’s struntvideos – för det är ju lögn och lurendrejerier, precis som den där nya ingrediensen i schampot som inte förändrat ett jävla dugg så överdrivs det så mycket att det bara blir löjligt.

Det blir inte heller bättre av att Google (jag tillskriver dem den här filmen) inte gör ungdomsfilm av The Internship utan drar in ett par avdankade försäljare spelade av Owen Wilson och Vince Vaughn mitt i handlingen. De har båda blivit av med sina jobb och satsar allt på en ljusare framtid, via Googles praktikantprogram där de får tampas med tjugoåringar om ett fåtal garanterade jobb.

Det är utformat som en berg-och-dalbanetur där topparna och nedförsbackarna består av olika uppgifter som praktikantlagen måste lösa på bestämd tid. Givetvis är Vaughn/Owen alldeles för gamla för att hänga med och måste därför likt Sylvester Stallone i Rocky träna hårt för att nå sina mål. Oftast gör de inte det utan glider istället med odramatiskt när de yngre praktikanterna gör allt jobb åt dem, men de tar i alla fall med sitt team på strippklubb, super dem fulla och lär dem om det “rikiga livet”. Patetiskt.

The InternshipProblemet med The Internship är inte bara hur svårsmält hela den här fantastiska arbetsplatsen från Google är, det handlar även om att skapa relationer med de vuxna männen som på något sätt funnit sig som praktikanter någonstans där de inte har något att göra. De glider runt på bananskal och har mer tur än alla trisslottsmiljonärer kombinerat mest hela tiden – och när de väl jobbar riktigt hårt, då går det åt helvete på något vis. Sensmoralen kanske är att man gör bäst i att nästla sig in, glida med och sno åt sig ett bra jobb – istället för att jobba hårt?

Den här filmen ger mig inte något mer än mindre hopp på framtida film, för är det ok att göra såna här jippon nu så lär de ju komma i en strid ström i framtiden. Mer blatant. Kanske får vi göra studiebesök på någon fräsch Mercedes-fabrik tillsammans med Vin Diesel och The Rock snart, eller ska man sitta och hoppas på någon chickflick där Sarah Jessica Parker jobbar åt Swarovskis utvecklingsavdelning. När någon konkurrent stjäl en topphemlig framtida produkt som måste återfinnas. Jag mår dåligt bara av att tänka på det…

Som film är The Internship inget speciellt, jämfört med utbudet av dumma komedier ett snäpp sämre än de flesta, med Will Ferrells cameo som dåligt tatuerad madrassförsäljare den stora höjdpunkten. Som produkt är The Internship ett snilledrag och en hyllning till Google lika mycket som en reklamfilm för ett företag alla redan känner till. Detsamma gäller extramaterialet där regissören Shawn Levy mest verkar vilja berätta hur mycket han vill jobba på Google han också…

INGA KOMMENTARER