Inbred

Pang! …låter det, sen kapas huvudet av på nån stackare!


Inbred är en film som du måste se om du gillar skräckfilm som lutar åt det kladdigare hållet. Full av subtila hyllningar till klassiska filmer som The Shining och Texas Chainsaw Massacre och goremässigt inte långt ifrån Peter Jacksons Bad Taste, fast med bättre effekter och en vettigare handling. Helt klart en film att se fram emot bland släppen nu i Februari.

Filmen inleds med att fastställa att vi befinner oss på landet med en lång översyn av landskapet där allt kommer utspela sig i sin helhet. En grupp missanpassade ungdomar är tillsammans med två ledare på väg till landet för att restaurera ett hus och lära sig värdet av att samarbeta, som en övning mot bättre leverne. Efter att ha städat ur det risiga huset samtidigt som vi introducerats till deras rolltyper bestäms det att de ska fira, så de åker till den lokala puben “The Dirty Hole”. Där upptäcker de att befolkningen i Mortlake, tycks vara både kusiner, syskon och föräldrar till varandra. Det är sneda figurer, tandlösa, krokiga och tydligt inavlade. Och inte verkar de vara särskilt vänligt inställda till nykomlingar heller.

Packshot for Inbred DVD SwedenEftersom de får kontakt med den lokala bartendern, som serverar fläsksvål med extra behåring och urindoftande lemonad, så klarar de kvällen. Men under ett olyckligt möte dagen efter så barkar Inbred in på spåret filmen förväntas göra och de inavlade byborna går (för att citera från Tropic Thunder) “Full retard.” Kampen för överlevnad kan börja, och den består av så mycket mer än jag kunnat ana, för till slut sitter jag i soffan och känner mig något chockerad, lite äcklad och glad över att jag hittat en ny film att rekommendera inom genren skräck/gore.

Alex Chandon heter engelsmannen som gjort helt rätt i sammansättningen av Inbred. För det är både en rolig och skrämmande historia där karaktärerna blommar lika snabbt som maskrosor och överraskningsmomenten verkligen höjer mina ögonbryn. Chandon, som har ett förflutet med tidigare B-filmer som inte lett till någon större framgång är förmodligen en rätt okänd figur för de flesta. Men för skräckentusiaster och fantaster är Inbred en återkomst efter en längre frånvaro, där han återvänder både mognare, duktigare och mer erfaren inom branschen. Chandons tidigare filmer är verkligen typiskt b-filmssunkiga medan Inbred både håller klass samt ena foten i det som verkligen räknas: att hitta på någonting nytt och göra det på ett så pass bra sätt att det inte behöver kopieras och göras rätt. Det blir helt enkelt inte mycket bättre än såhär.

Inbred är inte en klassisk skräckfilm även om atmosfären ibland påminner om det, inte direkt en djupgående gorefest och inte en efterapning av Shaun of the Dead, utan en frisk fläkt till en genre som i stort sett går på tomgång förutom just såna här filmer. Den erbjuder en trovärdig och följsamt berättad handling som är överlag välspelad, riktigt grymma sekvenser där de värsta är ordentligt vidriga och vitala karaktärer som skulle kunna vara tagna ur Cheshire-kattens mardrömmar. (Den läskiga från Alice i Underlandet.)

Det behövs fler såna här filmer, det behövs utveckling. Jag hoppas att Chandon fortsätter inom samma område, för inom sin genre så är Inbred ett steg före och ett snäpp bättre. En klar femma för innovation och stor underhållning för oss som gillar den här sortens film, som blir väldigt enkel att tycka om när den är gjord på rätt sätt.

INGA KOMMENTARER