Tre lirare i Hundraåringen

Han klev ut genom fönstret för nya äventyr.


Vuxna Människor, Dan Bäckman, Solsidan och nu Hundraåringen. Felix Herngren vet vad som roar oss svenskar och tar fram det bästa ur finurliga karaktärer i än mer finurliga situationer. Här med hjälp av folkkäre Robert Gustafsson i sin bästa roll någonsin, uppsminkad som Allan Karlsson: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

När filmen börjar sitter Allan på sin säng på ålderdomshemmet och tänker igenom sitt långa händelsefulla liv. Det är hans hundrade födelsedag och hans minspel visar på besvikelse och mersmak vilket får honom att impulsivt ta tre steg fram till fönstret och dra upp fötterna i de namnade tofflorna på fönsterkarmen och ge sig av. Han flyr från sitt eget kalas, han flyr för livet är inte nedförsbacke ännu.

Ett par slumpmässiga händelser senare sitter Allan på en buss från Malmköping till en närliggande by. Av en händelse har han fått med sig en silverfärgad resväska som ett Sörmländskt Mc-gäng kommer göra allt för att få tillbaka, samtidigt som den typiskt lantortslate polisen (Ralph Carlsson) gör så lite som möjligt i sin jakt på hundraåringen. Det blir en roande resa genom ett somrigt Sverige och samtidigt berättas Allan Karlssons hundraåriga historia parallellt, där det visar sig att just den här svensken varit med om det mesta man kan tänka sig. Förutom en väldigt viktig sak, som han ännu inte gett upp hoppet om.

Hundraåringen blurayHundraåringen är en av de största succéerna inom svensk film på länge och biobesökarna strömmade likt myror till stacken mot biograferna för att ta del av Allan Karlssons livsöde. På bara ett par månader hade över miljonen besökare sett filmen och det är enkelt att förstå var tjusningen ligger. Från Jonas Jonassons bok med samma namn tar Felix Herngren fram det bästa med Hundraåringen i en film som bara lider av överspelande biroller men utan problem styr bort det negativa med ett gäng underbara rolltolkningar från främst Robert Gustafsson men också från Mia Skäringer, Iwar Wiklaner och David Wiber. Tillsammans blir de en harmlös men ack så livsfarlig kvartett.

Med hjälp av slumpen och missförstånd håller de sig ständigt ett steg före alla som jagar dem och den åtråvärda väskan. Allan har alltid överlevt på ren tur och trots att han retat upp allt från stinsar till diktatorer så har det gått bra. Skulle jag jämföra honom med någon annan filmkaraktär så vore valet enkelt: Jeffrey “The Dude” Lebowski från Bröderna Coens The Big Lebowski. Allan Karlsson är en hundraårig svensk version av honom och det är minst sagt fantastiskt att se. Än mer fantastiskt blir det med hjälp av Love Larson & Eva Von Bahr (med flera) och deras stora jobb med att skapa en trovärdig mask till Allan, en mask som verkligen var värd allt slit – för det ser otroligt bra ut.

Hundraåringen berättar om ett helt sekel historia där Allan likt Forrest Gump träffar inflytelserika ledare och personer. Hans stora intresse för att spränga saker tar honom in i diktatorn Franco’s sällskap, till blötmiddag (suparfika) med den amerikanske vicepresidenten Truman och till och med till dans med Stalin. Det är med andra ord väldigt omväxlande och Hundraåringen blir aldrig långdragen. Samtidigt är det en enkel humoristisk roadmovie på den svenska landsbygden och båda berättelserna är lika tilltalande. Det var länge sedan jag hade så roligt med en svensk film som med Hundraåringen och därför rekommenderar jag den till alla som suktar lite svensk, välgjord komedi.