Jason Statham i Hummingbird

Statham gör sin grej i nya miljöer.


Stenhård kostymnisse som sparkar röv är Stathams roll och visst är han bra på det han gör, men börjar det inte bli tröttsamt med samma roll hela tiden, med bara biroller och småjusteringar i handlingen som omväxling?

I Hummingbird följer vi Statham som ex-militären Joey som gömmer sig från en stundande krigsrätt i Londons skummare kvarter. När hans flickvän Isabel en natt kidnappas måste Joey skärpa sig och lägga ifrån sig flaskan för att få henne tillbaka, och med hjälp av ha slumpen på sin sida samt nunnan Cristina (Agata Buzek) ställer han sig på fötter igen. Men Isabel finns inte någonstans att finna, då hon redan mördats av en misogyn sexhandlare som nu blir ämnet för Joeys hämnd, och det är något de flesta nog skulle undvika att vara.

Hummingbird BlurayI vanlig ordning så ska Statham ge sig på den eller dem som behandlat honom eller hans nära illa och hämndmotivet är lika passande Stathams vildsinta blick som de svarta kostymerna. Han gör sin statiska roll väldigt bra men ställs väldigt ofta haltande gentemot det riktigt dåliga skådespelet från Agata Buzek, vars roll verkligen tar plats mycket i onödan. Hämndrullen blir lika mycket en uppgörelse med sig själv och Gud som det blir med en mördare och de två historierna löper inte felfritt tillsammans. Hummingbird hade med fördel kapats till att vara den generiska berättelse det är istället för att ge sig på en balansgång, då det inte fungerar tillräckligt bra.

Handlingen framfart är haltande och slumpens inverkan på Joeys möjligheter att vända sig rätt är långt ifrån trovärdiga. Han får i stort sett allt serverat på silverfat och trots det så blir tempot berg-och-dalbaneaktigt utan något riktigt flyt. Det går från de mest våldsamma uppgörelser på stadens gator till totalstopp för eftertanke… och så full fart igen, och så håller det på fram och tillbaka.

För fans av Statham så ligger Hummingbird säkert nära, men den är långt bakom Transporter eller Crank när det kommer till actionmomenten och rakt av tuffhet. Någonstans i gränslandet mellan hämndfilm och relations/religionsdrama utspelas det och mixen av det här går inte hem, det blir segt och oengagerande även om Statham håller stilen. Jag vet inte hur utmanande det är för honom att göra det om och om igen, men hursomhelst så är hans insats det som gör Hummingbird till i alla fall halvt sevärd.

INGA KOMMENTARER