Hotelliggaren...

Hotelliggaren

Hotelliggaren

Gifta, singlar, otrogna, trogna – alla får de en rad i hotelliggaren.


Spring-i-dörr-fars med välkända svenska komiska talanger som spelats in på Stockholms Chinateater. Robert Gustafsson, Suzanne Reuter och Peter Haber springer om varandra i en lusttriangel som vars klingande eko aldrig tycks dö ut.

Det hela börjar i hotellets lobby där två koppar kaffe inväntas av det gifta paret riksdagsman med fru. När deras beställning äntligen kommer till bordet består den av tre runda kannor kaffe med sex koppar eftersom beställningen (påminnelserna) skett två gånger efter lunchen. Den förvirrade servitören med bristande svenska (Johan Rheborg) skyndar snabbt ut ur bilden och där sitter Haber och Reuter med varsin kanna plus en till.

Genom entrén kliver en ranglig man med framåtslickat och bakåtspretigt hår igenom en snurrdörr med buller och brak. Robert Gustafsson har anlänt och publiken applåderar stort åt hans ankomst!Precis som brukligt är fortsätter han sin signerade fysiska komedi varvat med det överdrivna minspelet och i Hotelliggaren trivs han väl med sin roll som sekreterare åt riksdagsmannen Haber. Han kommer få ångra att han någonsin satt sin fot på just detta hotell dock, för komplikationerna och stressen kommer sätta en oförglömlig känsla av maktlöshet hos honom. Allt i humorns tecken!

Haber och Reuter spelar de missnöjda makarna som letar spänning hos det motsatta könet, men de sneglar inte på varandras nakna fläckar. De letar på andra sidan staketet, ett perfekt tema för en show som kommer utspela sig mestadels i ett sceneri där två rum ställda gentemot varandra endast avgränsas med två tunna dörrar. Mycket arbete för att klara av det springande som kommer ske, när det bara finns ett horisontellt plan (förutom badrum och garderober att gömma sig i) att arbeta med.

Resultatet blir galant. Omväxlande och roligt, drivet av ett sexuellt begär men ändå utan att famla alltför mycket i det något ofamiljära ämnet. Helt klart en av de roligaste föreställningarna av den här typen som jag sett på ett tag och kan bero mycket på att den har ett förflutet sen åttiotalet i Sverige och än längre utomlands, showens manus är välkänt fungerande i stora delar av Europa vilket också borgar för ett par trevliga timmar. Reuter, Haber och Gustafsson är härligt spontana tillsammans och med hjälpen de får från Johan Rheborg, som är en av de kvickaste i showen finns det inte många sega sekvenser att pusta ut under.

Vi ser också Hans V. Engström (Uno i Rederiet), Per Graffman (Joe Gardner i Rederiet), Mi Ridell, Iwa Boman och Lis Nilheim, alla vana folkteateraktörer med massvis av roller i bagaget. De figurerar i bakgrunden som hjälp, anställda på hotellet och liknande, men bidrar också till komedin och uppläggen för huvudrollerna.

Att föreställningen är inspelad 1999 syns verkligen inte tycker jag, och det överraskade mig. Bildformatet 4:3 vittnar ju om det i och för sig, taget från televisionen, men i övrigt så känns det fräscht och välproducerat med kameror som tappar fokus lite då och då som enda egentliga störande moment.

Hotelliggaren är en riktigt trevlig titt med några av Sveriges roligaste, en (vad jag antar är) klassisk fars i svensk tappning som säkerligen kommer underhålla varenda en som tittar. Jag finner det aldrig tokroligt och jag gråter inte av skratt över det jag ser, det är underhållande, myspysaktigt underhållande och framför allt välspelat och aldrig långtråkigt. Det räcker inte till ett toppbetyg, men tre starka pingviner blir det helt klart, jag har inte sett och jämfört den här föreställningen med äldre och nyare (senast i somras sattes den upp på skärgårdsteatern Fjäderholmarna) så hur bra den står sig vet jag inte. Det jag såg var lätt värt titten och jag ångrar ingenting, i motsats till dem jag tittade på då ridån sänktes ned över Gustafssons ledsamma hundögon.