The Host

Enligt receptet, precis som förväntat.


Det här är en till Stephanie Meyer-filmatisering (se Twilight tidigare) som slåss om platsen i videohyllorna och onlinebutikerna. The Host, regisserad och skriven för film av Andrew Niccol är precis så jobbigt slemmig som jag trodde att den skulle vara, vilket säkert attraherar sin publik på precis rätt sätt. Vilket ju är bra. För dem.

Jorden har invaderats av en annan art (från yttre rymden) som bosätter sig i våra mänskliga kroppar och tar över dem som sina egna. I en påtvingad välgärning har jorden börjat må bättre, brottsligheten har försvunnit – men den egna viljan är raderad. En grupp människor är fortfarande på flykt från invasionen och i god rebellstyrkeanda kämpar de emot så gott de kan, ständigt gömda med nätta resurser.

En av de här rebellerna heter Melanie Stryder (Saoirse Ronan) och när hon fångas under en vistelse utanför säkerheten så tilldelas hon en parasit. Melanies viljestyrka är dock så pass stark att hon inte försvinner helt och lyckas med en inre monolog skapa en misstanke om att det som sker på jorden möjligen är fel. Tillsammans (i samma kropp) flyr de mot rebellernas område, men väl där är det ingen som vågar lita på henne, trots att hon både ser ut som och talar som sig själv. Det blir en lång kamp för att återvinna tilliten, knyta an till sina famlijemedlemmar och självklart flörta med de snygga killarna bland rebellerna.

The Host blurayDet enklaste man kan säga om den här filmen är: Det är inte en sciencefiction-film och precis som det var för vampyrälskarna som hatar Twilight så kommer Scifi-gänget att hata The Host. Förutom de inledande sekvenserna så är science-fictionbiten larvigt underdriven visuellt sett. Det mesta av filmen utspelar sig i öknen eller i grottor. Tighta vita kläder (som förvisso passar bra och gör Diane Kruger till en härligt ond rebelljägare) och helkromade fordon ger påminnelser om genren men kärleken och dramatiken ligger ändå i fokus. Tillsammans med budskapet om att den mänskliga fria viljan (åh så amerikanskt) är det mest värdefulla vi har. (Det är det inte.)

Så det är enkelt. Se den inte om du gillar sciencefiction såvida du inte försöker lura in din romantiskt lagda flickvän i diverse nörderier (inget fel i det). Men är du mellan 15 år och döden och gillar dina romantiska sagor så är det här helt rätt film att välja. Personligen avskyr jag det men cred ska ges där cred förtjänas och just i det här avseendet så lyckas The Host träffa tillräckligt rakt för att det ska fungera.

Manuset är sisådär och Andrew Niccol har lyckats bättre både med In Time, S1m0ne och The Tuman Show. Det är mycket hafsigt som lämnar öppet mål åt dem som vill kritisera men precis som med det där med sciencefiction så har det nog inte varit avsikten att skriva vattentäta scener, till fördel för hur länge man kan dra ut på romantiska scener och annat daltande. Du vet säkert hur det fungerar.

INGA KOMMENTARER