Hood vs. Evil

Jag önskar att JAG hade skrivit dessa Hoodwinked-filmer.


Den första Hoodwinked-filmen klassar jag som en av de bästa animerade filmer som gjorts, i hård tävlan med den första Shreck-filmen. Upplägget är nästan identiskt mellan de två, härligt nya tappningar av legendariska sagor i nytt fräsht format.

Vad som gjorde Hoodwinked så klockren, var att skaparna Cory Edwards, Todd Edwards och Tony Leech, verkligen nyttjade en spännande berättarteknik, liknande den som Brian De Palma använde i filmen “Snake Eyes”, genom att berätta historien flera gånger men ur olika karaktärers synvinklar.

Så “Hoodwinked Too! Hood vs. Evil” var för mig en mycket efterlängtad uppföljare. Sagan fortsätter en tid efter den tidigare filmen, och Rödluvan jobbar nu tillsammans med Mormor och Vargen i agentbyrån HEA (Happily Ever After) som skickats ut för att rädda Hans och Greta från den elaka häxan i pepparkakshuset. Det hela går inte så bra och häxan kommer undan med sina fångar och lyckas dessutom få med sig Mormor. Rödluvan och Vargen måste nu samarbeta för att hitta Häxan och hennes fångar.

Hoodwinked too! Hood vs. EvilDenna gång är filmen mer traditionellt berättad, men istället flörtar de med noir-genren och blir en läcker hyllning till de gamla detektivrullarna, fullproppad av klockrena filmcitat, moderna ordvitsar och framför allt, en massa sagoreferenser.

De flesta skådespelarna är tillbaka i sina roller. Patrick Warburton, som Vargen, Glenn Close som Mormor och Cory Edwards som Ekorren Twitchy. De stora förändringarna är att Hayden Panettiere (Heroes) har ersatt Anne Hathaway som Rödluvan och Jim Belushi som tidigare spelade den joddlande skogshuggaren Kirk, har ersatts av Martin Short. Ingen av dem imponerar tyvärr utan orginalen var betydligt bättre, även om dem alla får leva i skuggan av Close och Warburton. En lång lista av andra kändisar dyker också upp i mindre roller. Jag låter bli att räkna upp dem alla utan låter er försöka upptäcka dem själva istället. Försök till exempel se om du hittar Cheech Marin och Tommy Chong.

Jag såg att en del andra filmkritiker har klagat en på denna film för att den inte var “lika härligt lågbudget som den första” och att den tydligen gick rätt dåligt främst pga av rejält klantighet vid marknadsföringen och de flesta har gett denna ganska låga betyg. Jag funderar på om de ens såg filmen ordentligt eller om de bara bildspolade igenom hela? Manuset är inte lika nytänkande och fräscht som den första filmen var, men istället är denna film fylld till bredden med små guldklimpar av skämt och hyllningar till andra filmer. En personlig favorit detalj är det faktum att de bytt ut alla svordomar som skulle passa in i dialogen om det vore en vanlig actionfilm, mot bakverk och sagofigurer: “Oh muffins!”, “You Mother Goose!”

Jag tycker den är helt genial på sitt enkla sätt och jag upptäckte till och med fler lustiga detaljer andra gången jag såg den. Detta kan vara en av de smartaste komedier sen “Top Secret” och “Titta vi flyger”.

Jag önskar att jag skrivit dessa Hoodwinked-filmer och om Cory, Todd och Tony ser detta och tänker sätta sig och göra fler (mycket pekar mot det) så ställer jag mer än gärna upp och hjälper till. Ring mig när som helst!

INGA KOMMENTARER