High Stakes Packshot Sverige

Lortigare film får man leta efter.


Ibland möts människor på annorlunda sätt, det kan vara allt från ett samtal på bussen, att någon tappar något i matkön och blir hjälpt. Eller så hittar man en ny bekantskap avsvimmad och misshandlad vid tröskeln till ens hus. Det sista har den kvinnoutforskande regissören och manusförfattaren Amos Kollek använt för att sammanföra motsatserna Melanie och John i en av sina tidigaste filmer, High Stakes. Ett drama som är så lortigt och rått att jag inte skulle röra någonting som syns i filmen utan att bäva för möjliga sjukdomar.

Melanie (Sally Kirkland) är en tuff prostituerad som satt siktet på att vända runt sitt liv och slippa bjuda ut sig både som strippa och prostituerad. Hon har dottern Karen, som spelas av Sarah Michelle Gellar (Nej, man känner inte igen henne, hon är typ åtta) och alla anledningar att bryta med och lämna sin hallick. (Richard Lynch, här sliskigare än någonsin.) När hon en natt hittar börshajen John (Robert LuPone) på gatan utanför sitt hus och bjuder in honom på en omplåstring och ett glas vatten har hon inte en aning om att det just blivit dags att med honom ta det sista steget. Men en konfrontation med en envis hallick utan hämningar är inte det lättaste och innan natten är slut så har både kärlek blommat och vissnat, barn kidnappats och ett vansinnigt parti rysk roulette genomförts. Allt på New Yorks lortigaste gator och smutsigaste klubbar, där männen bestämmer och kvinnorna följer i deras djupa fotspår.

High Stakes är Amos Kollek’s första riktigt mörka film och början på det som skulle bli en karriärsstudie i trasiga livsöden blandat med dokumentärer och både fiktiva och verkliga biografier. Hans filmer roterar här precis som ofta annars runt kvinnan och den utsatthet som hon känner inför sitt eget liv och framtiden. Här går budskapet fram, med ett påminnande om att Melanie aldrig träffat en man som hon kunnat lita på, att kärlek är en försumbar del av livet och att det gäller att hanka sig fram – men det görs med väldigt enkla metoder. Budskapet uttalas rakt av istället för att vi genom handlingen, reaktionerna och vår egen slutledningsförmåga ska tolka vad det är vad som sägs. Ungefär lika attraktivt som att bli visad fotografier med tillhörande textremsa och förklaringar.

Den här stelheten tror jag beror på att High Stakes är en av de första resorna Kollek gör in i den här världen, men även på grund av rätt orutinerat regisserade skådespelare i Sally Kirkland och Robert LuPone som verkligen ser överstyrda ut allt de gör och som mer eller mindre rör sig efter linjer som målats ut på marken än som vanliga människor skulle gjort.

Stelt och tråkigt att titta på, men desto mer underhållande är den hattiga handlingen som verkligen hade mått bättre av mindre försök att krångla till det och mer arbete på att skapa karaktärer i en situation, än att situtioner för karaktärerna att befinna sig i. För det är ungefär det som händer. Trots att det finns inslag med potential att vara grymt häftiga magvändare så är det blekt i bästa fall, där det för mig som tittar känns väldigt ointressant att veta hur scenen kommer sluta, jag vill bara att den tar slut.

High Stakes är en överregisserad film som verkligen lämnar en stank av sitt årtionde efter sig. Åttiotalsgalore med typiska kläder, miljöer, färger, överspel och långsam saxofonmusik i bakgrunden. Jag rekommenderar skyddsglasögon och gummihandskar för den som inte älskar sånt här per automatik. Är du däremot den som är frälst på åttiotalsfilm eller äldre så är det här såklart en given film att äga, den har den grumliga bildkvalitén där alla färger ibland skummas ihop, det är mörkt och fult, men sett med rätt inställning (inte på teven) helt perfekt och jag förstår faktiskt varför. Restaurerade man High Stakes och presenterade den i krispig HD-kvalitet så finns det inte publik varken hos entusiasterna eller de som gillar modernare filmer. Så att klaga på att det är att skjuta sig i foten, jag skulle inte vilja se filmen på något annat sätt för det gör den faktiskt en tjänst.

Jag skulle kunna rekommendera High Stakes eftersom den har ett relativt intressant spår som den följer runt Melanie och hennes självständighet, det finns även flera infallvinklar där det går att hitta positiva saker att hålla fast vid om jag skulle vilja det. Men jag väljer att inte rekommendera den – förutom till er som vet vad ni ger er in på, för det är ni som kommer tycka bäst om det här och det är nog för er som filmen släpps på dvd.

INGA KOMMENTARER