Hesher DVD

Han är arg, han hatar världen och ingen får ställa sig i vägen!


Den unga pojken Tj (Devin Brochu) förlorade sin mamma i en krock för två månader sedan, sen dess har världen utanför husets dörrar varit som en krigszon med få positiva inslag. Hans pappa Paul (Rainn Wilson, som vanligtvis spelad Dwight Schrute i ”The office”) har nästan gett upp hoppet och när han inte sover på soffan så vandrar han omkring i sorgkoma utan att fungera som stöd till sin son. Farmodern (Piper Laure) tar hand om dem båda så gott hon kan, men livet blir tuffare när man är gammal och hennes ork håller på att ta slut i takt med att pressen på henne ökar.

Då kommer Hesher, en galen hårdrockare med hemmagjorda tatueringar över hela kroppen och ett ohämmat beteende som antingen kommer imponera på eller chocka dig. Han flyttar in hos Farmor och familjen som en ockupant och det är ingen som orkar protestera. Så livet fortsätter som vanligt – med ett snabbt ökande tempo och en mängd nya inslag av vansinnesdåd, förstörelse, porr på teve’n och mycket mer. Hesher har kommit för att stanna, men varför han ens kommit är det ingen som vet.

Intrigen drar ihop sig när TJ träffar den mycket äldre Nicole (Natalie Portman) som befinner sig i ett otursmedley med olyckor, arbetsproblem och parkeringsböter. Tj blir hennes lilla vän med Hesher i hasorna, för där TJ befinner sig finns också Hesher. Alla söker tröst eller förståelse på grund av de kort de blivit tilldelade i livet och det tunga drama med den trasiga familjen, ockupanten och en halvt deprimerad snabbköpskassörska fortlöper utan någon utstakad riktning och med mängder av förlösande scener där den undertryckta ilskan och sorgen får utlopp precis så som de flesta hindrar sig själv från att göra. Enligt principen: Går det att ha sönder – ha sönder det.

Det är rätt så lätt att dra parelleller emellan ”Hesher” och filmer som ”Donnie Darko” och andra liknande i temat. Det är inte samma upplägg men vill man så går det att projicera alla roller till TJ’s sorgearbete. Jag tror inte att det är meningen med filmen då det inte håller i teorin, men är en intressant vinkel som jag tyckte om att använda mig av under titten.

”Hesher” är verkligen en film som tar en subkultur och använder den till dess maximala potential. Musiken, personen och ilskan som personifierar stereotypen av den ultimata hårdrockaren är galant presenterade och Joseph Gordon-Lewitt som spelar titelrollen är fantastiskt passande trots sitt annars blygsamma utseende. Det ställs emot den vanliga människan, barnet och de äldre generationerna och olikheter och likhter blir uppenbara även om de bara påvisas subtilt.

”Hesher” är en film som verkligen drar undan mattan på sin publik från första stunden. Full fart är det som gäller – med varma vänskapsrelationer, frustrerande prövningar för familjen och ett bildspråk som visar på både ”då och nu” samt filmens förändringar i stämning och takt. Fylld till bredden av inspirerande metaforer framförda i hårdrockstappning och utan alltför pretentiösa tal. En film som gör vad den vill och kommer få dig att rycka till i soffan trots att du sitter och väntar på smällen. Sällan kommer ”Hesher” lämna någon oberörd med sitt starka och annorlunda upplägg som jag gladeligen belönar med en svag fyra på betygsskalan.

Det saknas något mot slutet och möjligen blir det lite för sentimentalt – men ändå – helt klart en film som spelar på alla sex strängarna.

INGA KOMMENTARER