Hem Recensioner Komedi Heartbreaker

Heartbreaker

Heartbreaker

Har du valt att se den här filmen kommer du inte att bli besviken!


Alex är charmören i ett tremannalag som valt sabotage som sin yrkesbana. De är inte terrorister, de spränger inte broar och de skadar aldrig någon fysiskt. De är relationssabotörer.

Kupp efter kupp utförs efter ett beprövat recept som alltid fungerar. Men när charmören tillsammans med datorexperten och en kvinnlig klippa på förklädnader ska ta sig an det svåra uppdraget att bryta upp emellan Juliette och Jonathan så kommer det mesta som kan gå snett att gå snett. Deras policy är att inte bryta upp någon relation som är lycklig, regler som de blir tvungna att töja på då räkningar ska betalas och gangsters hänger efter dem i hasorna. Frågan är om det finns någon som är totalt lycklig med sin partner? Titta på Heartbreaker för att få ett av de miljontals svaren på den frågan.

Lite romantisk komedi på menyn alltså. En måltid som alltid serveras bäst varm och efter ett standardiserat skolköksrecept. Kan man tro. Riktigt så enkelt blir det inte i ”Heartbreaker” som förvisso använder sig av samma format i berättandet som vi kunnat åtnjuta sen mitten av nittiotalet. De franska filmmakarna tar lyckligtvis ut svängarna lite grann och låter oss vänta extra på ett ordentligt avslut, introducerat av många mindre troliga pseudoavslut.

Förväntningarna på den romantiska komedigenren har sänkts sakta men säkert sen storhetstiden när Meg Ryan var som hetast med Billy Crystal och senare Tom hanks i Seattle under nittiotalets början. Genren exploaterades till leda efter de många tidiga succéerna och kvalitén har fortsatt med färre goda exempel än de dåliga under tiden. Det vore ju konstigt om alla filmer i en valfri annan genre var till 95% likadana, men i den romantiskt komiska genren är det inte konstigt alls.

”Heartbreaker” gör ett ärligt försök att sticka ut som en ensling i landskapet, ett modigt försök som förlänger filmens speltid med säkert en halvtimme bara på grund av rätt så onödiga händelser och konsekvenser. Det trevliga med det här är att vi hinner med att bekanta oss väldigt mycket med alla de små och stora rollerna i filmen. Det är först och främst Alex, Jonathan och Juliette, där Romain Duris agerar charmör, den lössläppta och lite halvfarliga alternativet medan Jonathan (Andrew Lincoln) får symbolisera tryggheten och då såklart Vanessa Paradis som fungerar ambivalent männen emellan. Ganska vanligt kan tyckas, fast med många skeenden för att berätta det hela.

I bakgrunden finns de två allra roligaste personligheterna som väl kan antas representera den faktiska komedin i ”Heartbreaker” som i övrigt är rätt så såsig förutom några signaturgrejer som Romain Duris hittar på. De två komiska typerna heter Julie Ferrier och François Damiens och är medhjälpare till Alex. Deras involvering i kupperna är alltsomoftast hjälpsam men bara så länge de håller sig i periferin. Blandar de sig i alltför mycket så uppstår ett smått kaos och jag sitter och väntar på upprepningar av det från första stunden jag bekantat mig med dem. Jätteroliga personer, speciellt Damiens som spelar sin roll galant. Det ska jag även berätta att huvudrollerna också gör och då speciellt min ungdomskärlek (på distans) Vanessa Paradis, möjligen är jag lite extra partisk just där.

Victoria Silvstedt syns också till i ”Heartbreaker” och det är efter förmåga antar jag, hon överlämnar ett par bilnycklar utanför ett hotell och det gjorde hon jättebra. Golfapplåd för genetiska drag som fixar in folk i filmer. Tänkte det kanske är värt att nämnas när jag redan nämnt distanskärlek i ungdomen, Silverstedt har säkert många följare av den sorten.

Finns det fortfarande fans av den här genren som slaviskt ser allt så måste ni nästan se den här filmen. Den är annorlunda, ganska farfylld, spontan och ger en stor hyllning till både George Michael och Dirty Dancing med både sång och dans. Uppfriskande skådespel och ett tillräckligt invecklat manus kring sabotörerna för att det ska bli intressant att titta på inte bara för kyssarna och kramarna. Personligen är jag inte ett stort fan, möjligen lite bitter (jag tror på kärleken, men det handlar inte om det) på den här sortens film som alltid ger oss precis det vi vill ha. ”Heartbreaker” lär knappast göra någon som valt att se den besviken – det är en fullgod film som passar väldigt bra till både popcorn, chips och läsk.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)