Hammer of the Gods

Ospektakulärt och långdraget äventyr i vikingastil.


Det handlar om Steinar och hans familj när överhuvudet Kung Bagsecg (James Cosmo) ligger inför döden att ha skadats på slagfältet. Den näst äldste brodern av tre, Steinar, är den givne arvingen till kungatronen men han vill ändå ge sin äldre bror Hakan (Elliot Cowan) sin rättmätiga chans. Men då Hakan sedan länge varit försvunnen efter en konflikt med familjen måste Steinar resa långt för att finna honom.

Redan i inledningen av Hammer of the Gods syns det att det här är nonsens, ett i bästa fall halvepiskt äventyr vars brister döljs av skakiga kameror och en flört med samtida fans av engelska ungdomsfilmer. För det är ungefär så det ser ut när ett halvdussin överlägsna vikingakrigare ledda av Steinar (Charlie Bewley) gör slarvsylta av lika många kristna bönder. För varje roll vars svärd doppas i bondeblod stannar bildrutorna upp för att annonsera med bildtexter, vikingarnas namn, som om det vore en musikvideo från ett debuterande pojkband.

Det ska senare visa sig vara helt onödigt att veta namnen på någon av karaktärerna förutom Steinar, eftersom de inte utvecklas alls och försvinner i en strid ström som om det vore en klassisk skräckfilm. På samma sätt utvecklas inte heller filmens handling, utan vi forslas från punkt A till B i hopp om att det ska räcka, så länge vi matas med några halvdana svärdsvingarscener utförda i trista kulisser (mest skog) med torrt skådespel i ett manus lika spännande som att rabbla upp alfabetet.

Hammer of the Gods DVD värld som regissören Farren Blackburn försöker måla upp är minst sagt svår att tro på precis som karaktärerna. Från språkbruk (hela filmen är en hyllning till ordet “Fuck”) till den tråkiga atmosfären som tydligt gör klart att budgeten antingen försvunnit eller aldrig funnits är det osannolikt meningslöst. Actionscenerna är skakiga nummer av upprepningar och finalen ett crescendo av självgodhet och förvirring, högst osannolikt och rakt av dumt.

Hade Blackburn koncentrerat sig på att göra en äventyrsfilm lika ettrigt som han kastar ruttna tomater mot kristendomen så hade det nog blivit bättre, men hans agg mot religion (som kanske kommer från Matthew Read’s, manus) tar mer plats än själva handlingen till slut, och det personliga korståget känns gaggigt och tråkigt, speciellt när jag hoppats på ett stort, våldsamt äventyr. Något som Hammer of the Gods verkligen inte är.

INGA KOMMENTARER