Helena Mattson,  Gary Oldman och Christian Slater i guns girls gambling

Stafettvåld i indianreservatet.


Guns Girls Gambling var Michael Winnicks chans att med goda förutsättningar slå igenom ordentligt som regissör och manusförfattare. Med Gary Oldman, Christian Slater och Powers Booth bland skådespelarna och ett Tarantino-inspirerat manus så borde det ha gått bättre. Men Winnick slår taktpinnen i fel tempo och det Guns Girls Gambling saknar i fart vägs bara upp av svenskan Helena Mattssons besök i filmen, stentuff och skjutglad, iklädd en skinntajt svart kroppsstrumpa. Hon är som tagen från Kill Bill, fast inte riktigt lika tuff.

Guns Girls Gambling blurayChristian Slater anammar huvudrollen som John Smith, killen som blivit dumpad av sin flickvän och begett sig till ett casino i ett indianreservat för att spela bort lite pengar och ångest. När han bestämmer sig för att ställa upp i en Elvis-imitatörstävling har han inte en aning om att det kommer dra in honom i en rejäl soppa där han anklagas för att ha stulit hotellägarens ovärderliga indianmask och jakten på honom kan börja. En jakt där indianer, gangsters och Elvisimitatörer alla springer om varandra, passandes stafettpinnen dem emellan för att få tag på John eller masken – som ingen egentligen vet var den tagit vägen.

Det här är en film som borde ha gett mig rysningar av välbehag och nöje då jag gillar det mesta som den annonserar. Fodralet ser för härligt ut med den modifierade Las Vegas-skylten, pistoler, Oldman och Slater, Mattsson ser stenhård ut och ja, allt ser bra ut helt enkelt. Men så snart Slater börjar berätta historien om vad som hände under några varma dagar i ett namnlöst indianreservat så inser jag att det här inte kommer möta mina förväntningar. Tempot är lojt och produktionen känns billig, mycket på grund av en sur ljudmix som tvingar en att sänka och höja ljudet drygt 50 gånger för att inte spräcka högtalare eller omedelbart vräkas under de vildaste skottlossningarna.

Slater och Oldman gör exakt så lite som de kommer undan med och deras medverkan ger ingen stjärnglans överhuvudtaget. Powers Booth som spelar “The Ranger” har mest pondus efter Helena Mattsson såklart, hennes karaktär är både mest intressant och tuffast. Hon dyker upp lite här och var, skjuter ihjäl lite folk för att sen försvinna. Vem hon är och var hon kommer från låter sig vara osagt till slutet och det gör henne spännande i en svag konkurrens.

Twisten mot slutet kommer inte heller som en överraskning utan likt hela filmen så är det slött pusslat, precis på smärtgränsen. Michael Winnick hade ett bra manus som han inte riktigt mäktade med att regissera själv, vilket ger en blek kopia av Tarantinos tidigare filmer. Helt utan den där viktiga fingertoppskänslan och med trötta skådespelare.