Grown Ups

Samma gamla visa, nu lite äldre.


Adam Sandler teamar upp med Kevin James, Rob Schneider, David Spade och Chris Rock som barndomsvänner på återträff. Från att ha varit småttingar på basketplanen har de gått till att bli (delvis) framgångsrika män med snygga fruar och fina barn. När de efter lång tid återses hyr de en stuga vid stranden där det som missats under de senaste 25 åren ska tas ikapp. Resultatet? Ytterligare en komedi att bocka av på listan över filmer som lockar till några skratt, men i grunden är en planlös ursäkt för komikerna att ösa ur sig barnsligheter som legat på lager länge.

Det finns en del förvecklingar att följa mellan de övervägande grabbiga skämten där en långsint gammal klasskamrat fortfarande tycker att deras sista match borde spelas om (stor dramatik) samt att Lennies (Adam Sandlers) fru Roxanne (Salma Hayek) hellre hade åkt på modeveckan i Milan än spendera veckan omringad av fislukt. Match blir det såklart och Roxanne ger sig givetvis för familjens skull. Först och främst så handlar det om gemenskap, där det mesta i handlingsväg är obligatoriskt innehåll för att filmen ska ha någon form av riktning. Utan det så hade kvintetten medelålders män fortfarande suttit färskdreglade framför de minimalt klädda Madison Riley och Jamie Chung (The Man With the Iron Fists, Sucker Punch) med ena handen i byxlinningen och den andra bläddrandes i förra sommarens skämtanteckningar…

För kvinnosynen är inte direkt härlig såvida man inte menar härlig i form av urringningar och korta shorts. Kvinnorna får förutom att de är hejaklack eller manstämjare inte särskilt mycket utrymme i själva skojandet även om de medverkande vanligtvis vet att ta för sig. Salma Hayek, Maria Bello och Maya Rudolph är kända för att ha talang men först och främst så handlar det om att visa upp kvinnliga kroppsfunktioner som tolvåringar tycker är positivt pinsamma eller väldigt spännande. Medan det för vuxna mest är tröttsamt när det ska sprutas bröstmjölk över hela köket eller spexas till med annat oheligt som pojkar i allmänhet inte kan tänka på utan att fnissa.

Grown UpsÄndå så är Grown Ups en film det går att skratta med och den har sina starka stunder. Bland annat sporten pilbågeroulette som introduceras (rysk roulette med pilbåge) och en otroligt rolig biroll spelad av Steve Buscemi, han är helt fantastisk. Tempot är genomgående högt och de flesta av komikerkvintettens ordvitsar hamnar rätt. Jag har en förkärlek till fåniga komedier och gillar de flesta Happy Madison-produktionerna, ofta regisserade av Dennis Dugan precis som Grown Ups. Stilen och formatet har alltid tilltalat mig, med en kort första och sista akt och en uppsjö av skämtsamt innehåll däremellan. Det går snabbt och det är inte särskilt krävande av mig som tittare.

Men precis som skådespelarna så har jag växt upp (till åldern i alla fall) och när det kommer till kritan så funderar jag inte på om både Sandler, Rock, James, Spade, Schneider och jag kanske borde hitta på något nytt att skratta åt. För även om kiss-i-poolen-skämt, (alltför vanlig) sunkig kvinnosyn och ett evigt pruttande hör till komedi-genren på ett eller annat sätt så kastas den enorma potentialen i en film med en sån här ensemble bort, till fördel för givna klicheér. Därför blir det inte mer än en simpel tvåa till Grown Ups, fast på rätt humör och med mindre eftertanke hade det blivit mer.

INGA KOMMENTARER