Hem Recensioner Scen/Teater Gröna hissen

Gröna hissen


Rydbergska släkten gör det igen!


Gröna hissen hade Sverige-premiär för nittio år sedan. Gösta Ekman gjorde då vad Johan Ulveson gör idag, han drack sig aprak på gin, Curação och Pommac. Innehållet i drinken ”Gröna hissen” som senare skapades till Ekmans ära. I pjäsen är ingredienserna desto flera med någon bit whiskey och champagne, mest beroende på orutinerade drinkmakarna Bosse och Wiwi (Ulveson & Eva Rydberg) – som bestämt sig för att kompromettera varandra för att skapa svartsjuka hos sina partners.

Bosse’s äktenskap håller på att lösas upp eftersom han är alldeles för förutsägbar, han gör det han tror är rätt men det blir alltid fel. När han sen får tipset av sin gamla skolkamrat John att ”leva lite” och skapa lite spänning i äktenskapet genom att vara oförutsägbar, rent av prassla lite på sidan av så hade John nog inte tänkt sig att hans egen fru Wivianne skulle bli inblandad. Men medan John är på en ”styrelsemiddag” för att komma ur huset lite samtidigt som Bosse’s fru gått till ”teatern” med en manlig bekant så hamnar Bosse och Wivi allena tillsammans i en lägenhet.

De bestämmer sig för att ha lite skojfriskt och efter ett ofruktbart försök att dansa sig igång en atmosfär ger de sig på den välutrustade drinkvagnen som annars alltid varit ett tabu för de två principfasta personerna. Resultatet blir en ordentlig fylla, som visas upp i form av den absolut roligaste scenen jag sett från Eva Rydberg i hela mitt liv. Tillsammans med Johan Ulveson lyser hon upp och tillsammans skapar de sann komedi. Ulveson spelar knökfull som om han aldrig ens varit nykter i hela sitt liv och det är en riktig fröjd att se!

Det här är från Akt nummer ett, som också är den bästa akten. Resterande delar av pjäsen runt om denna dryckesscen (som varit populär sen 1915 då det första manuset till Gröna hissen skrevs) håller också de god form och kvalité men det blir aldrig riktigt lika roligt igen. Sångerna som är inlagda för att alla ska hinna byta om eller vid aktbyten är Gröna Hissens akilleshäl och jag är inte särskilt förtjust i hur det är komponerat, kören är det inga fel på, men sångerna känns riktigt tjatiga.

Förutom det så finns det egentligen ingenting att klaga på förutom några skakiga kameror som snabbt rättas till för att sen ingå i den nästan tv-serieliknande produktionen. Riktigt snyggt filmat och producerat och en fröjd att titta på med starka karaktärer i en ombytlig kuliss fylld med användbar rekvisita. Fredriksdalsteaterns scen är mångfasetterad och ombytlig – en värdig plats för ett sådant skådespel.

Det hela pågår i ungefärliga två timmar, efter en kort introduktion av Helsinborg som stad, sevärdheter och området kring Fredriksdalsteatern tillsammans med en presentation av rollerna och dess ägare.Ulveson, Rydberg (gånger fyra, Eva, Birgitta, Robert och Kalle), Fredrik Dolk och Anna-Lena Hemström behöver inga större presentationer inom den här genren av underhållning. Rydbergsklanen är rutinerade, Ulveson och Dolk fungerar lika bra som de gör på televisionen och Anna-Lena Hemström gör sig till och med bättre här än på tv. En bra och jämn ensemble som samarbetar och ser ut att ha riktigt roligt på scenen tillsammans.

Gröna hissen är full av positivitet trots det allvar som kan hittas i intrigen, det är underhållning och det underhåller verkligen. Jag är inget större fan av fars/pjäser från sommarscener men Gröna hissen skulle jag inte ha något emot att se om på dvd. Mycket tack vare att det ser ut att vara inspelat i studio, professionellt på alla vis. En riktigt härlig tvåtimmarsfest fylld av humor och kvicka skådespelare.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)