Greta - Surviving summer

Greta vill bara överleva sommaren…


Sångerskan Hillary Duff har förvandlats till en arrogant och dryg tonåring som är ful i mun och otrevlig mot alla i sin omgivning. Hon är mitt i processen av att bygga en mental mur som räcker upp til skyn, så hon aldrig mer ska kunna bli sårad igen. Sina djupaste tankar, både glada och ledsamma behåller hon i en anteckningsbok som är hennes käraste och egentligen enda värdefulla ägodel.

När Greta blir skickad till sina morföräldrar i New Jersey över sommaren av en mamma som inte riktigt orkar med längre och behöver en paus så hamnar hon i ett känslomässigt limbo där den enklaste lösningen blir att knuffa bort alla som försöker komma henne nära. Ett par toleranta morföräldrar och en ny intressant kille i Greta’s liv kan möjligen förändra hennes attityd ändå? Inte helt utan komplikationer, men det går nog – bara Greta vill det…

Fröken Duff, som gjort sig känd som tonårsidol både via musiken och i rollen som den käcka Lizzie McGuire i tvåsäsongsserien med samma namn har bra mycket på sin meritlista. Det mesta handlar om snabbproducerade tv-serier eller Tv-filmer, vilket leder till mig att fundera om hon möjligen skulle må bra av att vara med i en ordentlig storfilm någon gång. För det verkar finnas lite mer än förväntat i hennes sätt att skådespela. I Greta lyckas Hillary Duff skapa en levande karaktär som förvisso är ohyggligt irriterande att titta på med tanke på hennes sätt att bete sig, ändå väldspelad och ett snäpp bättre än de i filmen jämnåriga rollerna som finns.

Att Greta går direkt till dvd i Sverige förvånar mig inte utan känns rätt så givet. Filmen håller tv-filmsmässig kvalité och rollbesättningen är tvivelaktig i bästa fall. Det gäller speciellt för rollen Julie som i filmen blir Greta’s nya ”vän”. Spelad av Evan Ross som är någon form av soulbroder utan den minsta gnuttan testosteron i kroppen, hans röst är fantastiskt irriterande på gränsen till en parodi på Rnb-stjärnor som Neyo och liknande. Evan Ross misslyckas fatalt med att komma undan med sin roll både i realtid samt den brokiga bakgrunden som han har givits och Hillary Duff framstår som en riktigt överdriven butchkaraktär i jämförelse.

Berättelsen är typiskt ungdomsfilmsaktig utan något större orosmoln hängandes över sig trots den närmast morbida huvudkaraktären. Varken engagemang eller intresse för hur det kommer gå väcks hos mig och verkar inte heller särskilt intressant för karaktärerna inom filmen som jag uppfattade det. Livet rullar på och ett omvälvande avslut avväpnas genom att inte riktigt ha tillräckligt att jobba med redan från början. En tvåa kan jag sträcka mig till, främst för att jag gillar hur mycket Greta irriterar mig, Hillary Duff klarar av att skapa en rätt så trovärdig roll, möjligen är det på grund av hur dålig hennes motpart är, men likaledes så är hon inte helt ute och cyklar.

INGA KOMMENTARER