Green hornet

Green hornet


Den gröna bålgetingen provocerar fram rättvisa i Los Angeles!


Seth Rogen spelar rikemanssonen Britt Reid som lever livet på fester och sover bort hela dagarna. I sin fars ögon ett misslyckande, men då är hans far också en av stadens största medieägare. Och, ska inte glömmas – en riktig skitstövel.

Av en händelse så får Britt, tillsammans med mekanikern Kato (Jay Chou) idén att starta en liten superhjälteverksamhet. Med en nästan färdig superbil från faderns garage känns det som ett fenomenalt drag att ge sig på buset i Los Angeles undre värld. Det första steget blir att slopa Britt’s namnidé om ”Green bee” och de väljer ”Green hornet” istället. När det är gjort och ett klassiskt montage med utveckling av dräkter och ytterligare kring bilen är klart så är det go-time. Den gröna bålgetingen ger sig ut på gatorna för att skapa rättvisa.

”Green hornet” är inte någon vanlig superhjälte. Inte som Stålmannen, som rycker ut när faran dykt upp eller som Spindelmannen, som alltid värjer sig mot någon elak fiende. Green Hornet är ute och provocerar, startar slagsmål och beter sig spontant väldigt dumt åt. Som tur är så har Britt en mycket kompetent vän i Kato, som förutom att kunna designa en grymt cool superhjältebil – coolare än Batman’s – så är han en riktigt duktig kampsportare och behövs det, så kan han hantera skjutvapen också. Till skillnad från Britt Reid då – som mest bara drar till sig buset genom vitsiga kommentarer, för att sen avsluta stridigheterna med en välriktad men å så feg spark mot vem som helst, bara dom ligger ned.

Trots att han är en av manusförfattarna får vi se en av Seth Rogens vanliga roller, han är en loser utan några ambitioner, han är barnslig, lite smådum men ändå älskvärd. Det är roligt att se en sådan superhjälte, som egentligen är helt hjälplös utan sin sidekick. Som då får chansen att bli hjälte åt hjälten. Kato tycks inte ha några problem det formatet förrän Cameron Diaz dyker upp i rutan för att agera snygg och smart sekreterare. Båda de broderliga herrarna blir betuttade och konflikten som fungerar som balansen i actionfilmer dyker upp. Alltså lite svårigheter i relationerna, mycket väl överslätade med komiska inslag. Oavsett hur banalt det är att följa standarden för en typisk actionfilm så bjuder ”Green hornet” på just det, men med lite krydda genom motsatser i nästan varje viktig roll.

Exempel på motsatser i rollerna är ju såklart en hjälte utan hjälteförmågor eller ens kapacitet att springa till översta våningen i ett tretrapporshus. Sen en sidekick som sköter allt förutom den dåliga planeringen, vilken han rättar till på plats mitt i händelserna. Lägg till en motståndare, i form av den man som styr Los Angeles undre värld med järnhand. Han heter Chudnofsky (Christoph Waltz) och är väldigt osäker på om han framstår som tillräckligt skrämmande och gnäller på rätt rejält under hela filmen. Det blir ovanligt och roligt eftersom det inte är typiska besvär rollerna lider av, utan väldigt individuella.

Actiondelarna i filmen leverar inte direkt något som inte setts förut, förutom bilen som jag blir mäktigt imponerad av. Den är snygg, stiligt byggd med en kraftig 500hk motor (se extramaterialet för mer information!) och med en arsenal av vapen som klarar av att skjuta åt alla tänkbara håll och vinklar. Det är inte heller en film som tjänar något på sina visuella effekter, om något så försämrar de tempot i de mest högintressanta scenerna med konstiga fokuseringar på kritiska detaljer. Sen finns de bilder som helt enkelt måste vara designade för de modernare 3d-utgåvorna, som på den här dvd’n inte alls fungerar. Regin som Michel Gondry står för är ok, men jag hade önskat mig mer från honom baserat på “Eternal sunshine of the spotless mind” och “Human nature” som både har lite mer personlighet än “Green hornet”.

Det här är först och främst en rolig film som gör sig bäst i glada vänners lag, för underhållningens skull. En soffa fylld med vänner (eller okänt folk från gatan), en stor tv och ett trevligt ljudsystem kommer locka till många skratt. Rogen delar ut skämt som är fräscha, snabba och otypiska för actiongenren. Som en frisk sommarvind, trevlig att ta tillvara på men den försvinner snabbt igen. Allting duger men förutom de omkastade rollerna så blir det inte mycket mer än en actionfilm med lite komedi, inte mycket mer. Men lite mer i alla fall. Måste också nämna att många igenkännande suckar kommer kunna höras när ni ser Edward Furlong i bild – hans inblandning är minimal, men för de flesta räcker det att han syns för att bekräfta hans storhet, det fenomenet är fortfarande sanning.

För den som vill fördjupa sig mer kring ämnet ”Green hornet” så finns det en serie från sextiotalet med samma namn som såklart är ursprunget. Där spelar Bruce Lee sidekicken Kato och Van Williams Green Hornet. Den gick under en säsong med 26 avsnitt och kan mycket väl vara värd att titta på antingen före eller efter den här filmen. Jag har inte sett något av den serien, så några jämförelser kommer jag inte ge mig på – utan har istället bedömt filmen som fristående. Vill man bara fördjupa sig i filmen så finns det med en del rätt så trevligt extramaterial på dvd’n, med fokus på bilen (bilarna) främst.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)