Grabbers

Monsterfilm som är rolig på riktigt! Tack och lov!


Listan med filmer som har att göra med monster som kommer ur havet kan göras väldigt lång. Därför låter jag bli. Grabbers läggs dock till i den listan som en film av de många som verkligen kan rekommenderas för en riktigt trevlig titt. Den har humor, en rolig handling som är befängd men ändå trovärdig och ett monster som inte bara är tufft i teorin utan också i utförandet av CGI-effekterna.

När en meteorit med ett mystiskt grönt sken omkring sig slår ner i vattnet nära Erin Island vid Irland tar det inte lång tid innan det börjar hända konstiga saker. En hel besättning på en fisketrålare försvinner spårlöst och mördade valar börjar sköljas iland på stränderna. Poliserna O’Shea och Nolan (Richard Coyle & Ruth Bradley) ställs tveksamma inför vad det kan vara som händer men uppdateras snart runt fenomenet havsmonster från yttre rymden när en lokal fiskare (Lalor Roddy) tar med sig och visar ett exemplar av naturens nya under.

Vad får de se? Tentakler, en mun och en ivrig aptit – men med en avsmak för alkohol, vilket i Irländsk alkoholkultur tycks kunna bli den perfekta räddningen för invånarna på den lilla ön.

Packshot Grabbers DVD for SwedenInledningsvis blir jag delvis negativt inställd till Grabbers då den inte direkt imponerar i sin presentation. Först en ok sekvens från en fiskebåt och sen fortsatt på land där formen påminner väldigt mycket om engelsk dagtidstelevision. Det här går snabbt över som tur är och Jon Wright (regi) får ordning på hur han kan visualisera manuset från Kevin Lehane utan att göra det en otjänst, för Grabbers är långt ifrån dagtidstelevision. Såvida du inte har kanaler som flashar avkapade kroppsdelar (främst huvuden) som rullar fram och tillbaka likt löv i en storm eller pubaftnar där ölen flödar i större volymer än under Oktoberfest. (Eller ja, ambitionen ligger där någonstans i alla fall.)

Grabbers är först och främst en rolig film men tar verkligen väl tillvara på att inte göra sin publik missnöjd. För det spelar ingen roll hur tuff, rolig, spännande en monsterfilm är om inte monstret (den största stjärnan i alla monsterfilmer) inte är trovärdigt. Det kanske ökar mängden skratt, där vi skrattar åt och inte med filmen, men i slutändan är det ett misslyckande. Här är monstren riktigt tuffa, de påminner om Lovecrafts Chtulu till utseende lika mycket som de påminner om Gremlins till beteende och det är ljuvligt att se. Perfekt renderade CGI-varelser som både är slemmiga och skrämmande, personlighetslösa varelser som leds av instinkter och inte finns till för att göra något annat än posera som ett hot. Och det gör de verkligen!

I handlingen får det plats med mycket humor och det är rätt typiskt brittiskt/Irländskt stuk på skämten. Grovt och härligt att lyssna till, skratten haglar inte men det är ofta rolig. Väldigt roligt. Förutom att radda upp skämt så finns det plats för lite romans och förbättringsarbete hos huvudkaraktärerna också vilket inte enbart förgyller… men som är acceptabel avkoppling när monstren dragit ut tentaklerna i havet igen. En eloge till Richard Coyle som spelar hjälte parallellt med Ruth Bradley för en ny typ av avdankad polisman, något jag hoppats på sen länge och äntligen får levererad.

Grabbers är definitivt en film som jag tycker att du ska ta en extra titt på om du gillar monsterfilmer. Den är miljarder gånger bättre än de filmer många säkert kommer att tänka på när de ser fodralet, som Sharktopus, Mega Piranha och Mega-allt-annat vs Mega-allt-det-andra. Istället för att använda tröttsamma klyschor som inte går hem längre görs en komisk helvändning och det är filmer som Grabbers som gör Monsterfilmer till en sevärd subgenre. Inte ständiga b-filmer som inte har något att komma med förutom roliga och missvisande posters och cover-art.

INGA KOMMENTARER