Gnomeo och Julia

Gräset är inte alltid grönare på andra sidan staketet!


Romeo och Julia, evigt återkommande i filmens värld eftersom William Shakespeare’s skådespel sen 1595 aldrig verkar bli för gammalt. Möjligen en av kommersialismens allra raraste kassako som mjölkas varje dag, och varför inte?

Denna gången tas berättelsen till gräsrotsnivå när de uppskattningsvis tre decimeter och kortare trädgårdstomtarna någonstans i England får sin pågående fejd dokumenterad. På ena sidan bor en kvinna som heter Montague, hennes tomt och tomtar är blåa. På andra sidan lever en man vid namn Capulet vars färg är röd. Grannarna är ständigt osams och gnabbas trots att de delar husnummer 2B (To be) vilket Capulet har kryssat över (Not to be).

I deras trädgårdar pågår mycket mer än de vet om och deras trädgårdstomtar skulle verkligen behöva lite disciplin och åthutning, för det är en samling galna små porslinsfigurer som springer runt både på nätter och dagar, tills de stöter på någon människa – då de genast förstenas, ofta i väldigt roliga poser.

Gnomeo (James McAvoy) heter ”sonen” till de blåa tomtarnas ledare Lady Blueburry (Maggie Smith) och han är en hejare på att köra gräsklippare. Att tävla mot de rödas alfahanne Tybalt (Jason Statham) är ett givet inslag på agendan tillsammans med häftiga ordväxlingar och gemensam avsky för den andres färg.

Julia (Emily Blunt) står på en piedestal på den högsta punkten i den röda trädgården och hennes far Lord Redbrick (Michael Caine) ogillar att hon rör sig från sin plats. Hennes bästa vän är en lustig groda som heter Nanette (Ashley Jensen) som är en av de största komiska pluspoängen i Gnomeo & Julia tillsammans med Gnomeo’s sidekick Benny, vars skuttande och rosenrasande sinne passar väldigt bra med Matt Lucas’s röstskådespel.

Julia är i linje med originalberättelsen inte alltför förtjust i sin far överbeskyddande beteende och beger sig således ut i världen (den neutrala granngården) för att inkassera ett stycke orkidé som kommer överrumpla de blå då blommor och trädgårdsland är en av de viktigaste maktkamperna i denna lilla värld. På sitt äventyr, som inleds med en ordentligt rolig scen så kommer två händer mötas när de sluts runt en skör blomstam, från vilken kärleken börjar spira.

Gnomeo och Julia är ständigt omgivna av roliga bikaraktärer som den känslosamme tomten Benny, en chockrosa plastflamingo som heter Featherstone (Jim Cummings) och den sköna grodan Nanette och det är som vanligt i animerade komedier där de bästa skämten finns att hämta. Snabba repliker i en väldigt upptempofylld film där temat skiftar från romantik till ninjauppdrag, våghalsiga gräsklipparrace och steppdans på laptops. Gnomeo och Julia är fylld till bredden med precis allt som har en möjlighet att gå hem hos publiken och oftast fungerar det riktigt bra.

Inte alls, som man kan tro en film som riktar sig enbart till de yngre utan filmmakarna har använt sig av små härliga detaljer som en ”The Hoff” skärmsläckare, smarta paralelldragningar till originalberättelsen som barnen oftast inte kommer tänka på men som får mig att småle lite då det är smart invävt. För de yngre finns det gott om tomtar att förnöja sig med och mina två döttrar är mycket roade av den här filmen, de älskar speciellt titellåten av Nelly Furtado och Elton John (John som satt sin personliga prägel på hela filmen). Låten heter ”Crocodile Rock” och är en duktigt svängig dänga som jag gärna lyssnar på många gånger. Väldigt beskrivande för filmens tempo.

Jag känner mig road och nöjd när jag sett klart filmen men jag är inte hänförd, det är en enkel underhållande film som innehåller en hel del smarta grejer för oss vuxna samtidigt som barnen har jätteroligt åt tomtarna med vänner. Smockfull med kändisar där bland andra Hulk Hogan, Dolly Parton och Ozzy Osbourne gör mysiga röstroller i bakgrunden. Gnomeo och Julia’s förbjudna kärlek utmanas givetvis och den romantiska biten är drivande för historien, som dock inte hade klarat sig utan ett färgstarkt lag av biroller, för det är där det roligaste finns att finna.

Animationerna är en fröjd att titta på och ibland nästan för verklighetstrogen, som tur är handlar det om reanimerade trädgårdstomtar, så förvirringen uteblir. Sammanfattningsvis en bra film, det saknas lite starka punchlines och skämt som istället fylls ut med massvis av smålustigheter. Varken Gnomeo eller Julia utvecklas särskilt mycket utan förblir statiska, precis som trädgårdstomtar är, men utan begränsningar tycker jag att en större emotionell utmaning både för vuxna och barn i publiken hade varit att föredra.

Utgåvan från Disney är überskön och jag kan inte tänka mig att blurayen är sämre. Grymt bra ljudmix som tar tillvara på 5.1-systemet här hemma ordentligt och passande nog sagolikt härliga färger. Det enda som är trist är extramaterialet, där endast tre små bitar finns med på dvd’n, varav en är en kortad musikvideoversion av titellåten – hela låten hade varit trevligt!

INGA KOMMENTARER