George Harrisson: Living in the material world

The Beatles har du hört talas om. Men vem var George Harrisson?


I ett litet rum bakom filmduken på Bambi Kino, en porrbiograf i Hamburg sov The Beatles när det begav sig. Reeperbahn var fyllt av sjömän och bråkstakar, spriten och festandet på den gatorna tycktes slå det mesta, än idag. Det var inget glammigt liv just då, men det skulle komma att förändras efter att snacket ökat, talangscouterna fått upp ögonen och bandet svetsats samman. I George Harrisson: Living in the material world så får vi lära känna främst den tyste medlemmen i Beatles, men även resterande bandet och deras vänner och kollegor från tiden ”då det begav sig”.

Beatle-manien skulle slå igenom stort och deras musik bli älskad och ihågkommen för alltid. Även om det inte spelas Beatles alltför ofta på radio idag så är bandet en del av vardagen och de flesta av oss har en bild av ett gäng välklädda unga män på scen som sjunger ”She loves you, Yeah, Yeah, Yeah!” snällt och försiktigt med en älskvärd charm. Sanningen bakom var lite annorlunda och det kan du lära dig mer om i Martin Scorscese’s storprojekt som riktats in på George Harrison, den medlemmen i bandet som de flesta av oss, i skuggan av John Lennon och Paul McCartney inte hört särskilt mycket om.

I ett montage av gammalt och nytt så har Scorscese tillsammans med sitt researchteam lyckats fånga ungefär all information som kan behövas kring en specifik och ”mindre” framstående medlem i ett band. Avhandlingen rör inte bara Harrisson som musiker, även om det är främsta infallsvinkeln. Vi går från det att han provspelade för John Lennon med låten ”Raunchy” på en buss till det nästan tioåriga medlemskapet som sen skulle följa i The Beatles samt Harrisson’s stora hjärta, vänlighet och avslutet 2001. En blandning av videoinspelningar, scenframträdanden, intervjuer och vittnesmål kring musikern och personen Harrisson fyller ut de enorma 3½ timmarna som filmen pågår. Det är så omfattande stort att filmen till och med delats upp i två delar på blurayen.

Jag har själv bara ägt en Beatlesskiva, ”1”, den med alla hitsen och rött fodral. Själva bandet har jag aldrig fördjupat mig i mer än att jag vetat om Ringo Starr, Paul McCartney och John Lennon, George Harrisson var faktiskt för mig en helt ny medlem, som även han hade en talang för låtskriverier men främst för sologitarren. Ringo Starr syns till flera gånger i dokumentären och det är med en mild bitterhet som han berättar om livet bakom McCartney/Lennon men det blir aldrig huvudsakligt drivande.

Scorscese som är befäst som berg i filmindustrin gör en bra och informativ kompisfilm om en man som bara skilde några månader i ålder från honom själv. Det märks att publiken antas ha koll på mycket då det ibland känns svårt för mig som oinvigd att hänga med i svängarna även om det inte för den delen är svårt berättat.

Som information, nostalgi och möjligen för pågående sorgearbete är George Harrisson: Living in the material world en riktigt bra dokumentär som söker efter den enorma publik som följer (följde?) bandet under dess glansdagar samt senare. Men som en spännande och den lockande dokumentär som jag hoppades på så missas mitten på måltavlan. Det är lite opersonligt, okaraktärestiskt från Scorsese och i ärlighetens namn väldigt lång speltid. Scorsese vet i och för sig hur man mjölkar det som mjölkas kan och det är på inget sätt dåligt, det är bara inte fullt så magiskt som jag hade hoppats på, det saknas något fundamentalt för den här sortens hyllningsdokumentärer, vad det är kan jag inte riktigt placera ännu.

För dig som älskade, eller bara gillade Beatles och Harrisson, deras livsstil, idolstatusar och allt de symboliserade så är det här ett givet köp för vintermörkret. En perfekt julklapp till papporna som fortfarande lirar gitarr och vrider upp volymen på stereon alldeles för högt och mammorna som gör samma sak! George Harrisson: Living in the material world är en riktigt trevlig film, tyvärr når den inte riktigt fram till mig på grund av de anledningar jag redan nämnt.

INGA KOMMENTARER