Funny People (1977)

Dolda kameran-komedi från sjuttiotalet.


Det är svårt att avgöra om det är på riktigt eller regisserade dolda kameran inslag som visas i Funny people, en komedi av det dokumentära slaget som både förvirrar och roar. Kanske känner du igen något som kallas Gudarna måste vara tokiga? Oavsett vilket så spelar det inte så stor roll, men Funny people kommer från samma regissör som den korta serien filmer och är ungefär i samma stil, med ett gäng intet ont anande vanliga människor i huvudrollerna.

Innehållet är väldigt varierande med en del magnifikt planerade och riktigt asroliga klipp. Jag skrattade som allra hårdast när jag betraktade två män med en garderob på väg genom ett automatiskt dörrpar. Självklart går det inte så bra som de hoppats. Eller när en nyanställd på bageriet försöker hinna med tårtmakeri enligt löpande-bandet principen och när en kopplad man blir lämnad hos kompletta främlingar som inte vet vad dom ska ta sig till. Det låter kanske inte som mycket när du läser det men roligt var det.

Dalarna i Funny people är lika många som topparna och den talande postlådan, de ”tappade” pengarna och flera andra sekvenser är helt ok mysmässigt, inte alltför roliga att titta på dock. Funny people är nästan 35 år gammalt och vanligtvis så brukar såhär gamla prankshows vara ungefär lika kul som gammal mjölk, det här sticker ändå ut som en film som överlevt sin digra ålder och fortfarande har bra mycket att erbjuda.

Det är inte Jackass, inte heller någon direkt utmanare till Youtube men det slår familjen Funt’s fina familjeprogram på fingrarna genom att vara mindre politiskt korrekt, mer okonventionellt och presenterat som om det vore ett dokumentärt naturprogram och inte dolda-kameran-humor. Vid ett flertal tillfällen nämns ordet experiment när gagsen avslöjats, vilket leder mig till att tro att det faktiskt är ett sådant, eller en studie i mänskligt beteende, tyvärr hittar jag inte mycket ytterligare information kring det här så det får lämnas osagt om det är något mer än humorn, och det räcker ju gott och väl att stanna där egentligen.

Jamie Uys, som regisserat och skrivit har genom sin udda bakgrund och sina udda ideér lyckats bli något av en kultregissör med en brokig men stor samling filmer på sitt samtvete. Gudarna måste vara tokiga (som jag minns det) spelades lika ofta på SVT som Ett päron till farsa när jag var liten och mina föräldrar tyckte det var otroligt roligt och tokigt. Funny people är lite av Uys mindre spelade verk och verkligen intressant att titta på. Det finns en väldigt personlig stämpel på hela produktionen och mycket av det gör det precis lika sevärt som den harmlösa men smarta humorn som presenteras.

En stark tvåa på betygsskalan till Funny people eftersom det är riktigt mysigt, ibland roande bisarrt och bitvis äkta humor. Åldern har tagit ut sin rätt på skämten som gjorts om och om igen av mindre originella pranksters. Samtidigt som den i positiv bemärkelse lagt till en vintagekänsla som du annars bara kan hitta längst in i secondhandbutikernas mörkaste lager.

INGA KOMMENTARER