Frihet Bakom Galler

Ett ryt från tystnaden.


Genom nätet som döljer kvinnans ögon på burkan inleds Frihet bakom galler. Vi följer blicken av en kvinna som förs genom portarna till det lilla Takhar-fängelset för att visas till sin nya inhysning. Möjligen har hon precis som de flesta andra intagna rymt från sin man, eller begått brott som mer handlar om heder än faktiska illdåd eller något samhällsfarligt. De är inspärrade – för att de inte stod ut. Och för många av dessa kvinnor finns det mer frihet bakom gallret än det gör på utsidan.

Det är med skam i kroppen som jag ser Frihet bakom galler. Inte för att jag är skyldig till något i filmen, men för att det kön jag tillhör (det manliga) berövat dessa kvinnor värdiga liv. Flera av dem inlåsta i över tio år, tillsammans med sina barn – bara för att de inte orkade längre. Enligt Nima Sarvestani och Maryam Ebrahimis väl utvalda medverkande så handlar det om upprepade misshandelsfall, ett ovärdigt liv, underdånighet och att ständigt be om lov – och att ständigt bli förödmjukad. De flesta av kvinnorna i Takharfängelset är bortgifta, ofta vid ung ålder och olyckliga i livet.

I fängelset känns det bättre.

Frihet bakom galler BIODär finns det ingen förutom vakterna som domderar runt vad de får göra, när det ska göras och hur. Det finns inga män som slår dem, förutom när deras makar kommer på besök. De har ett liv, ett systerskap innanför murarna, inmålade i ett rektangulärt mönster av bruna väggar som pryds av klängväxter av taggtråd på toppen. Ingen kommer ut, men än viktigare. Ingen kommer in.

Det är både sorgligt och upplyftande att se Frihet bakom galler. En film som tar den anonyma kvinnan som döljs bakom ett blått, i västerländska mått mätt kontroversiellt tygstycke och lyfter fram henne. Här får hon ta plats och gör det. Vi följer främst ett par kvinnor. Sara är den ena, en lågstämd ung kvinna i ett distansförhållande med en av de intagna männen som huseras på andra sidan väggarna. Den andra, Nadjibeh, en högljudd kvinna som inte riktigt kommit överens med sin situation och inte heller verkar kunna det. Båda ger en intressant insyn i livet i fångenskap, både på utsidan och på insidan och med hjälp av Nima Sarvestanis hjälpande val av bilder blir deras berättelser lågmälda och ärliga. Ofta hjärtskärande.

Frihet bakom galler är en film som inte riktigt går hand i hand med den nu moderna populära dokumentären. Det sker ingen interaktion från filmskaparna utan vi följer dem som “flugan på väggen”. Berättarrösten ageras inifrån filmen av Sara av och till och ständigt är frågan “-Vad kommer hända härnäst?” aktuell. Det är på så vis spännande att se Frihet bakom galler. Fri från pekpinnar men ändå tydlig i sitt budskap. Jag gillar den här typen av dokumentär bäst av alla de olika formerna som finns eftersom det aldrig är säkert vad som kommer ske och det känns ofta, och i det här fallet, verkligt i den mån en dokumentär kan vara verklig.

Det ska inte behöva vara såhär i den moderna världen kan jag tycka. Men hela världen är ju inte modern och det glömmer man ofta. Att se det, bild för bild, och inse att orättvisor är vardagsmat i världen. Det är nyttigt. Och med den lärdomen rikare så lämnas kvinnorna i Takhar-fängelset återigen till tystnaden – efter ett endaste ryt genom den här filmen.

Den bör ses, både för att tvätta bort fördomar och få en breddad världsbild, eller av rent intresse för omvärlden och vad som händer där ute…

INGA KOMMENTARER