Franska Familjehemligheter

Handlingen tappas bort bland alla sexscener.


I Jean-Marc Barr och Pascal Arnolds film om en familjs sexvanor (och ovanor) är det au naturelle och oregisserat. Inga porrskådispenisar och jättebröst, inga konstigheter utan sex på riktigt. Familjens yngste heter Romain, är arton år och fortfarande oskuld, en börda som tynger honom då alla andra i familjen tycks ha fenomenala sexliv, inklusive föräldrarna. När Romain får upp ögonen för den charmanta och väldigt vågade klasskamraten och hon samtidigt hittar hans blick så förändras situationen, och hela familjen får äntligen rulla i sänghalmen. Men inte med varandra, tack och lov.

Mycket mer än så verkar det inte erbjudas ur de Franska Familjehemligheterna. Jag är inte helt säker på att det fanns en ordentlig handling förutom att Romain skulle se till att få ligga med någon. Möjligen tappade jag bort den i den explicita versionen av filmen (som jag valde över den censurerade, vilket innebär att penis och vaginor inte är bortklippta) men jag känner mig rätt säker på att det inte fanns någon handling till att börja med. En porträttfilm där alla har normala liv med lite edgy sexdriv och väldigt aktiva sexliv, det är trevliga människor men inget är spektakulärt utan realistiskt och jordnära. Inte ens regi och bildspråk tilltalade mig då det är på gränsen till vulgärt men inte riktigt. Konstnärligt inte mycket mer värdefullt än en duktigt filmad hemmavideo. Ok, det är bättre – men inte alls lika spännande.

Fokuset verkar ha legat på att få med så mycket sexande som det bara gick. Ibland klipps det från en sexscen till inledningen på nästa, tillbaka till den första och sen till en tredje. Det hinns inte pratas särskilt mycket utan stånkas och stönas istället. De stunder som det faktiskt är dialogburet så pratas det antingen om sex genom insinuationer eller händelser runt sexualitet och sex-akten.

Jag vet inte, det finns säkert många som kommer att se den här filmen och tycka att den är mycket bättre än jag gjorde, de flesta av motsatta anledningar än mig – att sexet är det viktigaste. Och det är viktigt – men tappas handlingen bort och det i slutändan inte handlar om något så blir det rätt tråkigt. Jag menar, i en värld där pornografi är tillgängligt överallt så lär det till en ordentlig stilistisk eller smart film för att jag ska hållas kvar med intresse. Det har inte Franska Familjehemligheter, till skillnad från gamla Emanuelle (som jag minns dem, har inte sett en Emanuellefilm på femton år) eller Snälla Cecile kanske, som ju faktiskt handlar om något samtidigt som den är explicit utmanande och realistisk i sitt sätt att porträttera sex.

INGA KOMMENTARER