Stellan Skarsgård i Flykten från Bastöy

Bastøy bye bye.


Skolhemmet Bastøy drev en hård nolltorelans i sin begynnelses dagar. Det fick de pojkar som skickades dit lära sig mer om, samhällets förlorare, de brottsliga typerna. Idag har Bastøy en helt annorlunda inriktning men håller fortfarande fast vid samma tema. Ön som bara ligger en timme från huvudstaden Oslo huserar brottslingar av olika typer – men i en helt annorlunda tappning.

Marius Holst har delgivits det yttersta ansvaret för att berätta om en av Norges tråkigare bitar historia inom fängelseväsendet. Bastøy kallades skolhem men drevs som ett fängelse, med hårda bestraffningar som indragna matransoner, pojkar som tvingades stå upp hela nätter medan kamraterna sött slumrade bredvid och många fler kreativa lösningar.

Flykten från BastøyNär Erling (Benjamin Helstad), en ung sjöman med en pinuppa tatuerad på höger arm anländer till ön för omskolning så kommer Bestyreren (Föreståndaren, Stellan Skarsgård) att kunna börja räkna problemen på både fingrar och tår. En rebell som skulle fått Elvis Presley själv att kliva åt sidan har anlänt och planerna för honom är bortkastade. Som Erling ser det, så är den enda anledningen till att vara på den här ön att fly, och det tänker han göra – kosta vad det kosta vill.

Luta dig tillbaka och insup det bistra gråa och kalla norska ölandskapet som vi besöker under höst och vintertid. Det är karga tider och ungdomarna rör sig i flock som får och ställer sig lydigt i fållorna när natten kryper fram. Medan de andra “följer John” smider Erling sina planer och lämnar sina kamrater ovetandes förutom den alfahannen han bitit i nacken och brottat ned för att kunna ställa sig högst på täppan. Tillsammans har de en plan för att lämna ön, men deras försök kommer inleda något helt annat och konsekvenserna kommer inte att låta sig väntas på.

Flykten från Bastøy är en fullgod dramathriller som påminner om både Alcatraz och Ondskan. En mix av den personliga kampen för överlevnad som en av pojkarna visad ur fler perspektiv via olika personer och samtidigt kampen om Kungatiteln över Bastøy, som för tillfället ägs av föreståndaren, perfekt spelad av en sträng men mänsklig Stellan Skarsgård. Till hjälp för att framstå som aningen god har han en djävul till Husfar i karln Bråthen (Kristoffer Joner), som fungerar som ett illa tilltygat bollplank både för ungdomarna och föreståndaren.

Flykten från Bastøy startar långsamt och inledningen är lång utan att bli tråkig, likaså slutet. Det blir inte ordentligt spännande förrän mot det allra sista rycket och lunkar på i ett ganska långsamt men ändå riktigt effektivt tempo. Personporträtten får stor plats och tekniken för att föra fram historien är både smart och lågmäld. Den största framgången med Flykten från Bastøy tycker jag är den mycket kompetenta skådespelartrupp som samlats för att övertyga oss om att det känns lika grått och uppgivet att vara på Bastøy som kameran visar det. I spetsen såklart den ledande huvudrollen Erling, alltså Benjamin Helstad, som innehar samma upproriska blick som Andreas Wilson frammanade i Ondskan. Han spelar en listig och driven karaktär som kräver stort utrymme trots att han är fåordig och Helstad håller stilen hela filmen igenom.

Det här är en berättelse som tar hand om sin publik, sköter om den och ser till så att ingen blir uttråkad trots ett lågt tempo och många psykologiskt intressanta kamper mellan de starkaste männen och pojkarna på ön. Gillar du filmer med fängelsetema så har du här möjligheten att se någonting annorlunda, med nedtonade stereotyper, härligt skådespel och ett stämningsfullt bildspråk. En film som sticker ut ur sin subgenre och gör det riktigt bra.

INGA KOMMENTARER