Farewell

Spioner, poesi och romantik.


Kalla kriget håller på att ta slut och Sergei Gregoriev har sen en tid lämnat kritisk information vidare för att möjligen kunna bidra till en ny revolution. Han lämnar dokument till den något förvirrade och ofrivillige agenten Pierre Froment som sen ger informationen vidare. Farewell handlar om dessa två kulturellt intelligenta män och hur de bidrog till upplösningen av det kalla kriget.

Farewell ser ut som en amerikansk film. Fodralet har en amerikansk flagga på både fram och baksidan, en man som springer (symboliskt?) från en sovjetisk flagga och två sammanbitna män som tittar åt sidan. På baksidan kan man se att två av tre illustrerande bilder av vad som finns i filmen består av amerikanska element. Detta är missvisande. Farewell består till nittio procent av franskt tal. Originaltiteln är fransk och filmmakarna är franska. Handlingen har ju såklart med Amerika att göra, men varför tror jag att det här är en engelskspråkig film innan jag slår igång den? Varför har produktionen här bestämt att det är här fokus ska ligga? Märkligt och nämnvärt, förmodligen oviktigt.

De två infomationsutbytande männen som ska komma att bygga en redig vänskap träffas regelbundet och dokumtenen de hanterar innehåller viktig information både för Frankrike och USA. Den franska presidenten samarbetar med den då sittande presidenten Ronald Reagan och informationen används flitigt. Den ledande aktören som också får kodnamnet Farewell heter Sergei Gregoriev och spelas av den duktige Emir Kusturica. Med livet som insats förser han motståndssidan med vad han kan, utan att begära ersättning. Han gör det för sakens skull, en revolution, en bättre morgondag, han är en idealist som hoppas på en ljusare framtid.

Sergeis metoder är okonventionella och spontana vilket gör spionthrillerdelen av filmen rätt så luddig. Möten sker lite hipp som happ och detta för att kunna undvika de fällor som KGB hoppas kunna utlösa för att få tag i sin läcka. Detta gynnar filmens behållning, mötet mellan två män som konstant borde vara livrädda, men som ändå har tid att samtala om poesi, livet och övriga ämnnen som inte riktigt är brukliga då svarta portföljer ska utbytas, gärna av män iklädda solglasögon, hatt och bruna långrockar.

Farewell är en lite ovanlig spionfilm med mer fokus på människan än vad som är brukligt. Tyvärr så är det inte tillräckligt intressant när de två ganska tråkiga männen möts i vad som ska vara spännande situationer, deras privata liv är i all mening banala och deras problem hemma bearbetas i takt med att deras möten blir mer frekventa. Visst är det lite intressant att se en fördjupning, men varför fördjupa sig i ingenting? Resultatet blir onyttiga transportsträckor som inte har någon betydelse för thrillerhistoriens framfart, som olyckligtvis saktas ner gång på gång till priset av att vi får veta vilken sorts musik Sergeis son tycker om…

En annars klassiskt uppbyggd film med en överhet som inte visar någon pardon över de fältarbetandes situationer och bara vill se resultat. Ett arbetssätt som självklart gör arbetet ohållbart i längden, vilket ökar spänningsmomentet gradvis, också där ett tyvärr… eftersom det aldrig blir tillräckligt mycket nerv för att engagemanget i mig ska sätta igång. Jag är riktigt less på Farewell och allt som har att göra med Kalla kriget efter runda timmen av den här historien. En paragraf i en historiebok hade räckt, det finns inte tillräckligt att utvinna trots att filmen är bra regisserad, snyggt inspelad och väl agerad av skådespelarna. Farewell är helt enkelt en alldeles för tråkig och på snudd till för omodern film.

INGA KOMMENTARER