Fantastic 4

Vi tar det från början igen.


Fantastiska 4’an är som bekant baserat på de fyra elementen eld, sten, spaghetti och osynlighet/ingenting och har sedan länge hållit ett hårt grepp om superhjältegenren genom att vara en kultlegend, en storebror och något att lita på. Filmerna om de fyra har dock aldrig varit särskilt suveräna och år 2015’s upphottning med yngre skådespelare, mer effekter och en (bra) genomgång kring hur det hela startade övertygar inte till hundra procent den heller. Förutom då att det är en superhjältefilm och det är sällan jag sitter uttråkad genom en sån.

Fantastic 4 bluray I Chronicle-regissören Josh Tranks största projekt hittills tas vi tillbaka till tiden då de fyra mutanterna var vanliga dödliga, faktiskt så långt tillbaka som till barnsben. Geniet Reed (Miles Teller) upptäcktes av Dr. Franklin Storm då han visade upp sin teleportationsmaskin på Science-day och erbjöd honom jobb som geni i sitt eget teleportationsprojekt. En framgångssaga olika någon annan som genom ett endaste dåligt beslut förvandlade hela teamet till mutanterna vi känner igen och älskar. Samma kväll skapades också deras första fiende, Dr. Doom (Toby Kebbell) som anammar idén om att mörda alla för att sen kunna lösa korsord i all ensamhet, eller vad man nu gör när alla andra är döda… Fantastiska 4’an måste lära känna sina nya krafter och stoppa Dr. Dooms planer innan det är för sent. Men viktigast av allt, de måste lära sig att arbeta som ett team – Because there’s no I in Fantastic 4. (Fast det är det ju, men ja…)

Upphottat och riktigt snyggt är det när superhjältarna revampas i en väldigt science-fiction-techig version av superhjältefilmen där intelligens och teknik står över stiliga poser och slängkappor. Vetenskapen bakom Fantastiska 4’ans skapelse förklaras på ett bra sätt samtidigt som filmen inte tappar i tempo och blir ett biblioteksdrama. Specialeffekterna är en mix av billigt och snyggt där Reed Richards gummikropp får det att krypa i kroppen på mig (möjligen på grund av att han påminner om “bebisen” från Von Triers Riget) medan Johnny Storms (Michael B. Jordan) häftiga elduppvisningar övertygar. Det är dock inte lika bombastiskt som i Avengers eller Iron Man och Fantastiska 4’an utmanar inte utan håller sig på mattan. Big Ben, stenmannen, är diskutabel. Väldigt snyggt skapt men det är något väldigt opersonligt med honom som gör att han förblir en sten mer än en stenman…

Minns du de nu tio år äldre Fantastiska Fyran-filmerna med Jessica Alba och gänget som något positivt så kommer du säkerligen att gilla årets upplaga av kvartetten också. Det är full fart från andra akten och den första akten gör det enkelt att förstå “skapelseberättelsen”. Personligen så fastnar jag för actionmomenten och hade gärna sett lite mindre snack och mer av den varan. Slutstriden som ju borde vara enorm går alldeles för snabbt till fördel för hjältarnas personliga utveckling och inlärningskurvor som tyvärr inte riktigt får det som behövs av skådespelarna där Miles Teller tillsammans med osynlighets- och kraftfältshjälten Sue Storm (Kate Mara) sticker ut som lite bättre än de andra.

Fantastic 4 är precis som de flesta superhjälterullarna sevärd för sin fart och fläkt men saknar ordentlig substans och djup. Den fungerar utan att direkt imponera.