Exit trough the gift shop

Inte en film om Banksy.


Ja, så länge Banksy inte lurar oss allihopa och egentligen är en excentrisk och överambitiös fransman. I sådana fall är det en film om Banksy, fast under namnet Mr. Brainwash. Eller som jag hellre kallar honom – Thierry Guetta – Mr. Brainwash är ett ostigt litet smeknamn som ingen borde få använda som pseudonym.

Thierry Guetta alltså, en man som filmade allt han såg och levde med en videokamera i handen. Han dokumenterande bokstavligen miltals med material och allt arkiverades med (i bästa fall) bristfällig märkning. För att aldrig spelas upp igen. Han fick tillgång till den innersta kretsen gatukonstnärer via sin kusin ”Invader” och följde dem på deras dagliga och nattliga upptåg, de litade på honom och gillade idén han utgav sig filma för. En dokumentärfilm om konst och konstnärer.

Tiden gick och Thierry följde främst killarna Invader, Banksy och Shepard Fairey under runda åtta åren. När Banksy precis hade tagit steget över till konstgallerierna och hans rykte som kreatör ute på gatorna höll på att demoleras av rad efter rad i pressen så ökade han trycket på filmmakaren att färdigställa sitt material för att den egentliga sanningen om hans leverne. Problemet var bara att materialet fortfarande låg huller om buller i lådor utan märkningar. Att färdigställa en film med det skulle inte bli någon lätt uppgift.

Enklare blev det inte heller av att Thierry Guetta inte är någon talangfull filmmakare, han är bara en kille med en kamera. Det skulle visa sig då han presenterade den originalidé som senare förfinades och blev ”Exit trough the gift shop”. Guetta hade titulerat sin film till ”Life, remote, control” och det var en sorgligt dålig hantering av bildmaterial som ingen förr hade haft tillgång till. Istället för att editera filmen och bara klippa ihop en samling dokumenterade bilder så fortsatte dokumentären i regi av Banksy men kameran vändes nu istället mot Guetta, som vid det här skedet hade anammat sitt nya alter-ego Mr. Brainwash (som han påstår sig ha kommit på under 80-talet).

Så förväntade du dig en fest i gatukonst med en fördjupning kring Banksy så finns det risk att du kommer känna dig lurad. Det är till en början en film om olika konstnärer och deras sätt att uttrycka sig. Sekvenserna där gatukonsten ligger i fokus är till en början rätt så täta men blir färre och färre ju längre tiden går. Till slut så är det i stort sett bara intervjuer och dokumentation av Guettas utställning ”Life is beautiful” kvar att hantera, vilket inte direkt är det som marknadsförs varken i trailers eller om man rakt av bara tittar på filmens fodral, där Guetta inte syns på bild alls – men Banksys konst syns desto mer.

Frustrerande nog så slår Mr. Brainwash igenom med pompa och ståt med en av de mest extravaganta utställningar som setts i Los Angeles. Fransmannen använder sig av screentryckning och blandar sina gatukonstinfluenser med popkonst för att tillföra något nytt. Resultatet blir en rörig Warhol-möter-Shepard Fairey-liknande vernissage där allt ser bra ut men presenteras som innehållslöst och kritiseras av både Banksy, Fairey och andra gatukonstnärer som en form av exploitation av deras arbete. Mr. Brainwash verkar inte kunna bry sig mindre och kör på i full fart och idag är han en etablerad konstnär som fortfarande säljer ”tavlor” och förmodligen lever ett rikare liv än innan. Han säljer även sin film ”Life, remote, control” via nätet och om någon sett den – skicka gärna in en recension.

Som film är ”Exit trough the gift shop” en hetsig, kaxig och snabb dokumentär med ett trevligt soundtrack fylld av inspirerande konstnärer i kreativt läge. Det är mycket intressant att titta på när de ofta riskerar sina liv för att nå de högsta väggarna i städerna, eller bara lugnt och sansat limmar fast en fyrkantig mosaik på en skylt mitt i staden. Det var det här jag hoppades på att få se mycket av när jag först hörde talas om den här filmen för några månader sedan.

Berättat med stor humor och enorm insikt i ämnet tillsammans med Rhys Ifans lugna berrättarröst så finns det ingenting att klaga på gällande själva filmmakeriet, det är i det närmaste briljant. Hur det hela artar sig i själva filmen vore ju inte rättvist att bedöma efter, så det låter jag bli – även om det vore i trevligaste laget.

De agerar utan rädsla för att sprida sina budskap, måhända är de ibland alltför kryptiska för många – men för dem som är intresserade är det alltid en fröjd att se någons taggar, målningar eller posterverk ute på gatorna. Filmen är som bäst när det är Thierry Guettas filmade bilder som visas, det är en synd att han är så bra på att filma, men så dålig på att sammanställa – precis som Banksy verkar vara motsatsen. Hade de samarbetat och riktat in sig på det filmen utger sig för att vara hade det här varit en solklar femma. Nu är det något av en historia som glider sakta ur sitt eget fokus och in i ett annat och det är inte riktigt vad jag förväntat mig.

Det finns ändå lite för alla ta till sig av. Möjligen hinner någon bli inspirerad av konsten som visas, kanske väcks det ilska för Guetta’s skapande och hans jobbiga personlighet eller så faller filmen platt som en efterlängtad film som inte höll det den lovat. Reaktionerna till ”Exit trough the gift shop” är vitt skilda och diskussionerna kring både Guetta och Banksy har blomstrat upp ordentligt efter filmens premiär. Personligen ställer jag mig tveksam till inriktningen Mr. Brainwash även om jag ser filmen från en kritisk Banksyistisk ståndpunkt där han sätter nålar i kommersialismens driv och individens egna möjligheter att påverka. Jag tycker helt enkelt inte att det var särskilt intressant att se någon helt ny i gemet slå igenom istället för att få lära mig mer om de intressanta konstnärerna. Lite mer konventionellt hade varit bättre, men trots mitt gnäll så ger jag filmen en fyra i betyg. Så bra är den, även fast den inte handlar om Banksy.

INGA KOMMENTARER