Packshot Sweden

En upplevelse på gränsen till det psykotiska.


Pauline är en tjej i äldre tonåren som aldrig kommer att passa in. Inte på skolan, i samhället eller ens i sin egna familj. Hon är apatiskt inställd till omvärlden, som inte har förstått att det inte spelar någon roll hur mycket man än kämpar, utan inspiration och idérikedom är man förlorad.

Ett långt gånget intresse för det morbida har föranlett Paulines rutinmässiga besök hos pastor Williams. Han försöker agera mentor men finner sig själv mer av en observant i Paulines moraliska förfall. Pastor Williams är andrahandsvalet efter en ordentlig terapeut, men det försöker Paulines mor och far spara in på, då de varken vill eller kan göra av med pengarna. Det mesta går till den yngre systern Grace, som lider av Cystisk fibros, en livshotande lungsjukdom.

Paulines uppväxt är inte extraordinär utan lika många andras. Hon har en krävande moder (Traci Lords) en tystlåten far (Roger Bart) och en vanlig lilltjej till lillasyster (Ariel Winter). Pauline (AnnaLynne McCord) är det svarta fåret som möjligen genomgick en förändring i unga år då hon nästan miste livet. Eller så lever hon resultatet av utebliven psykoanalys, en vilsen själ som vill väl men sällan gör rätt enligt samhällets normer. Vi följer hennes väldigt annorlunda liv i från ett närgånget perspektiv där vi får tillgång till allt från det vardagliga, skolan, hennes tid allena men också så intimt så att vi bjuds in i hennes drömmar och fantasier.

I skräckfilmer är det ofta upplagt som så att publiken följer offer och väljer sida på grund av vanliga föreställningar. Den som är ond lurar i skuggorna och de goda (även om de inte alltid är det) är dem som kameran riktas mot främst. I Excision vänder Richard Bates Jr. på det här och låter oss både finna den onda och den goda i samma kropp. Tanken att vi följer en outsider skapar sympati för Pauline medan hennes psykotiska, nekrofila och blodiga drömmar och vid vakenhet udda beteende ändå håller oss på ett avstånd som garderar och erbjuder säkerhet. Jag ser en vacker kvinna under en självvald vanvård, men förstår att jag inte ska närma mig. Och det gör jag rätt i.

För skulle jag komma för närma skulle jag utan tvekan bli ett offer för manipulationer, falsk säkerhet och min egen stolthet att ignorera överlevnadsinstinkter för att inte verka rädd. Faktorer som Pauline spelar på för att bibehålla någon form av socialt liv. Hon är stark, smart och med ett mentalt försprång. Tyvärr brottas Pauline även med en illusionen av en verklighet där dröm, erotisk lust och falsk övertro på det egna jaget blir motsvarigheten till det som vanligtvis porträtteras som en stor man, springandes med kniv i skogen i skräckfilmer. Hon jagas samtidigt som hon ber om att bli fångad, ihjälhuggen och styckad.

Excision är en av de mest påfrestande skräckfilmerna jag hittills sett. Inte på grund av att den är blodigare än någon annan film, även om den har en hel del smaklösa scener. Den är påfrestande eftersom den saknar en inriktning som är direkt enkel att utröna. Det tar lång tid innan jag börjar förstå mig på Pauline och jag är osäker på om jag borde finna henne så intressant som jag gör, eller om jag borde avfärda henne som en toka som förhoppningsvis blir mördad mot slutet. När jag väl listat ut vem jag tror att hon är så vet jag fortfarande inte hur jag ska ta ställning, så jag observerar och blir minst sagt chockerad över vad det är jag kommer bevittna. Från början till slut sitter jag som på nålar, funderandes, och när filmen är slut är min belöning endast minnet av ett hemskt jobbigt ekande skrik och tomhet. Och det är fantastiskt.

Pauline är ett mysterium och även den största anledningen till att se Excision överhuvudtaget. Tillsammans med Traci Lords och Ariel Winter blir AnnaLynne McCord den trio som tar filmen framåt, besitter intrigerna och bestämmer. Männen är generellt sett pjäser i deras olika spel och tar inte mer plats än vad som behövs. Det är överlag välspelat med stora plus i kanten för Lords och McCord som faktiskt är perfekta i sina roller. Cameoroller finns överraskande många av för att vara en independentfilm med låg budget. John Waters spelar pastorn, vi ser även till Maldom McDowell, Marlee Matlin (West Wing), Ray Wise och Matthew Gray Gubler (Criminal Minds). Alla inom skolans lokaler i varierande positioner. Varje gång en nytt välkänt ansikte dyker upp är det roligt att se, vilket verkar vara idén med det hela. Sett till hur de introduceras.

Produktionsvärdet på Excision är väl inte direkt det högsta. En hel del avslöjande belysning som ligger direkt nära och inte ser naturligt ut, inte heller är det särskilt övertygande vad det gäller rekvisita och miljöer, speciellt inomhus. Det tycks ofta väldigt uppställt och onaturligt. Men, det här är väldigt enkelt att komma över då Pauline’s inre värld är lika mycket av en kuliss som huset hon bor i och inuti och i henne finns det en fantasifullt morbid värld att ta del av. Där är däremot belysning och kulisser väldigt välplanerade och positionerade, även om det är avskalat och kliniskt inspirerat. I den här världen kommer du få ta del av mycket, och en panorering som jag skulle kunna titta på hur många gånger som helst får du absolut inte missa. Sjukligt snygg, bokstavligt talat.

Excision är en film som jag personligen kan rekommendera till dig som tycker om annorlunda banbrytande skräckfilmer. Det finns likheter att dra till American Psycho även om filmerna är ljusår ifrån varandra. Den besitter även en liknande apati som går att se i A Clockwork Orange. De exemplen är ju två olika och svårmatchade klassiker och Excision kommer knappast att bli en jämlike när åren har gått, då det saknas i berättande, struktur och tempo, det är inte heller regisserat på ett sådant sätt att det är någon vidare skönhet att titta på. Men det är ändå en underbar avstickare från det “vanliga” och en rejäl utmaning för den som inte förväntar sig en lite svårare och provocerande film.

INGA KOMMENTARER