En Bohem i Paris

Klasskrasch i Paris.


När Agathe och Patricks söner lär känna varandra och börjar umgås känner de två föräldrarna direkt en ovillig attraktion till varandra. Agathe, en strikt kvinna som arbetar med modern konst som utställare och lever sitt liv på rutin. Hon är en ansedd person med hög utbildning och medfödd intelligens. Patrick, raka motsatsen. En fri själ som tar dagen som den kommer och hankar sig fram på småjobb vilket lett till en bostad i bakre delen av sin skåpbil. Han har mycket kärlek att dela med sig av, men oturligt för Patricks son går den största delen åt till alkohol och prostituerade glädjeflickor.

Agathe och Patricks olikheter bli öppningen för en skur gliringar och bitska replikskiften, irritation och nyfunnen nyfikenhet i ovanligheternas behag. Uttrycket som säger att motsatser attraherar (Opposites attract) kunde inte vara mer lättapplicerbart. För ju längre ifrån varandra de tu försöker stöta varandra, desto närmre kommer de.

En Bohem i Paris (Mon pire cauchemar)En bohem i Paris är ännu en film som spelar på skillnader mellan män och kvinnor, här effektivt dolt bakom klasskillnader och föräldraansvar, men i grund och botten ett publikfrieri til alla som inte har något emot stereotyper. En stor del av alla filmintresserade alltså. En Bohem i Paris utspelar sig såklart i kärleken och syndens hemstad Paris som gör sig förträfflig i bakgrunden, även om vi inte bjuds på någon detaljerad rundtur. Myten om staden gör att man enklare förlåter allt som visas, där sexism, otrohet och alkoholism är normaliteter bland mycket annat, och det är enkelt att acceptera, för att det är så filmen fungerar. Tidigare listat är inte heller överdrivet grovt utan med glimten i ögat och stenkastning både mot män och kvinnor torde bli ett lämpligt straff för den som dömer ut filmen på grund av än det ena snedsteget än det andra.

Det brister i realism och trovärdighet, men för all del så är En Bohem i Paris en lättsamt underhållande film. Så länge du är ute efter lite skratt och skoj i fransk tappning så är den ett bra alternativ. Främst för de två ledande skådespelarna Isabelle Huppert (Agathe) och Benoît Poelvoorde (Patrick) som utan att utmanas i sina yrken alltför mycket får till en dragkamp som är rolig att titta på, trots att vinnaren är given från första stund. Men även för en del omväxlande händelser, ett rätt högt tempo och ett manus som både breddar (om än ytligt framställt) karaktärerna och drar paralleller mellan de vuxna och barnen i filmen. En Bohem i Paris hade mycket väl kunnat vara en snäppet vassare film om lite av det typiska släppts för att experimentera något. Säkra kort slängs fram ett efter ett och visst, det är underhållande – men i långa loppet så blir det lite trist när essen alltid vinner – även om det är så det fungerar.

INGA KOMMENTARER