Irvine Welsh's Ecstasy Packshot DVD

Drogerna håller alltid någon i arbete.


Lloyd (Adam Sinclair) är en del av den unga skotska arbetarklassen och en hejare på att marknadsföra de goda egenskaperna hos drogen Metylendioximetamfetamin, ‘eccies’, ‘discokex’, ‘Super Marios’, ‘vita duvor’, klubbdrogen, kärleksdrogen, X, E, MDMA, Ecstasy. Vi lär känna honom och ett antal av hans lika drogliberala vänner i blårosa sken från discolampor, dansandes hela natten lång.

Men från utgång, trippen och till vägen hem är det ljusår för Lloyd. Vars far ligger hemma på soffan, nedsupen och bedrövad sen deras gemensamma knut i livet, den som höll dem tillsammans, Lloyd’s mor, gått bort sen en tid tillbaka. Vardagen erbjuder ingenting attraktivt, absolut ingenting. Förutom den misantropiska fadersfiguren så arbetar Lloyd för att beta av en skuld till en man ingen vill vara skyldig pengar. Han skickar Lloyd på resor till Amsterdam där excentrikern Sven (Steven Hayes) använder honom som container för droger, där kondomer, gummihandskar och förstoppning är en stor del av upplevelsen.

Under en resa får Lloyd med sig en skeppning extra varor och ser sin möjlighet. Genom att dölja dessa för sin chef och sälja dem på sidan av kan han betala av i stort sett hela sin skuld och sen återigen gå tillbaka til livet som en fri man, ett genidrag som nog hade fungerat, om inte Lloyd omgett sig med idioter till kompisar med ett lika stort sug till drogerna som han själv…

Ecstacy är en film som ställer sig direkt i skuggan av Trainspotting precis som de flesta andra drogromantiserande och läxogivande filmerna från de Brittiska öarna. Baserad på en roman med samma namn av samme författare som till Trainspotting (Irvin Welsh) och upplagd på samma sätt med rörlig kamera, blåaktig nyans på bilden, grova accenter, excentriska och annorlunda karaktärer och ett berättarperspektiv som rör sig från inuti filmen till utanför. Sensmoralen är densamma och är som sprunget ur diskbänksrealismens arv men moderniserat och färggladare, mindre trovärdigt.

Ecstacy når aldrig upp till sin förebilds storhet, men erbjuder en del goda scener och karaktärer, dock hjälper det inte då berättelsen är långt ifrån lika spännande och nyanserad som i Trainspotting. Personligen fastnar jag aldrig för huvudrollen Lloyd som protagonist utan tycker snarare att det inte finns någon “hjälte” att ty sig till. Vi följer en loser som gillar droger i försöket att skuldsanera samt den något inspirerande kärlekshistorien som inleds med drogmotståndaren Heather (Kristin Kreuk). Lloyd verkar inte förmögen att göra val som fungerar positivt för honom och det är frustrerande att följa honom i bästa fall.

På sidan av så finner vi en av de intressantaste och mest välspelade birollerna på länge, en av hobbitarna från Sagan om Ringen (Billy Boyd) har antagit rollen som Lloyds kompis Woodsy och det är faktiskt hundra gånger roligare att följa honom, då han har en mycket bredare och väldigt mycket mer underhållande sidostory att dela med sig av. Faktiskt så är de flesta förutom Lloyd på väg någonstans i filmen, medan vår huvudman inte tycks komma någonstans…

Till Ecstacy’s fördelar så är det en snygg film med varierande bilder, snygga miljöer och ett förväntat persongalleri som jag ändå upplever som intressant. Det är långt ifrån Trainspotting precis som det mesta annat men är definitivt ett gott försök som missar på att vara opersonlig, något stel och väldigt generisk i sin uppbyggnad. För fans av “du borde veta bättre-berättelser” där det stora ligger i bilder och breda accenter så är det värt titten men för en god berättelse så finns det alternativ. En riktigt svag trea blir mitt betyg, den kan vara värd tiden men det gäller att ha lite av ett specialintresse tror jag…

INGA KOMMENTARER