Eaten alive

Det finns ett hungrigt husdjur på Starlight in.


Judd (Neville Brand) driver det nedgångna totalsunkhotellet Starlight in för att tjäna ihop hackorna till bröd och vatten. Främst så tar han sig igenom dagarna med en stark inom-moralisk tankeverksamhet som är farlig för honom, men desto farligare för hans gäster!

I en annan del av stan på Hattie’s place så får Maggie nog av att vara ett objekt efter att den lokale tuffingen Buck (Robert Englund) gett henne mer än ett oanständigt förslag. Hon ger upp sin karriär inom glädjeflickebranschen och beger sig med sin sista tillskänkta dollar ut på jakt efter någonstans att sova, och hamnar av en händelse på trappen till Judd’s förnäma etablissemang. Det ena leder till det andra och plötsligt ligger Maggies söndertuggade kropp i magen på en best som äter upp precis allt som kommer i dess närhet, vilket många av Judd’s gäster kommer få frukta i thrillerpsykosskräckfilmen Eaten alive!

Det här är en skräckis som har precis allt du kan önska dig om du letar efter en äldre rulle för underhållningens skull. Tobe Hooper, som innan den här regisserade en film som alla känner till (The texas chainsaw massacre) och senare skulle skrämma en hel generation gluttande åttaåringar genom en av mina mardrömmar, Poltergeist, står bakom rattarna och det märks. Atmosfären är hemskt mörk, mycket flytande kamerarörelser, välregisserade skådespelare och en mänskligt normal men ändå väldigt konstig blandning personer.

Bristerna finns främst i det oväsentliga. Som att sannolikheten att någon skulle ta in på Judd’s hak istället för att sova i bilen under varma sommarkvällar är ungefär noll bara baserat på hur stället ser ut, ändock så tycks plejset hetare än en Chevas soluppvärmda motorhuv. Folk bara dräller in och det ställer till en hel del problem för ägaren, som varje gång antingen lyckas hitta anledningar eller av misstag checkar ut dem mot deras egna vilja. Att det inte händer mycket av vikt i filmen förutom att Judd på ett väldigt rått och sevärt maner tar sig fram med sitt halta ben utan något större motstånd spelar inte heller det någon roll. Ett par halvintressanta bihistorier och en god blandning olika personligheter syns till med personliga favoriter i bordellmamman Hattie (Carolyn Jones) som ser ut att jobba croupier i en skolmatsal samt Robert Englund i en av hans absolut tuffaste roller någonsin, jag kan bara minnas att jag gillat honom så mycket som jag gör här i en annan film, Jack Brooks – Monster slayer där han spelar en helt annan typ av tuffing. Ja, plus en hel massa andra också…

Eaten alive besitter skräck, maniskt beteende, bordeller, starka betydelsefulla och handlingskraftiga kvinnor (och barn), odiskriminerat mördande, monster, coola lantisar, coola lantispoliser, superfunkig och passande musik och massvis av mer som jag inte har plats att skriva ned. Bannad, beslagtagen i polisrazzior och omdiskuterat sen releasen, ett helt klart måste att äga, låna, se.

Studio S har tagit det extra långa steget och inkluderat över en timmes extramaterial med allt från Creator of the gator som är en väldigt detaljerad förklaring av hur det tänkts. För att nämna något mer så finns en featurette med Robert Englund, där han talar om sina egna inspirationskällor med mera plus tokiga sju trailers inklusive en extremt ovanlig japansk. Det är långt ifrån allt utan det finns mer att dregla över och det är sällan skådat såhär underbart att om och om igen klicka på OK-knappen på fjärrkontrollen. Därför, tillsammans med det faktum att filmen är i underbart skick och en väldigt underhållande sak att titta igenom så blir det en välförtjänt fyra till Eaten alive.

INGA KOMMENTARER