Hem Recensioner Drama Drömmarnas fä...

Drömmarnas fält

Drömmarnas fält

Kevin Costner får dåndimpen när en röst från majsfältet börjar tala med honom.


Ray och hans familj har flytt från storstaden till en bondgård i Iowa där de livnär sig på att odla majs. Ett självförsörjande hushåll där alla skiner av lycka och välbehag. Men det lugna livet som farmare kommer att ställas på prov snart, då Ray (Kevin Costner) börjar influeras av en röst som han hör ute på majsfältet. Den viskar ”Om du bygger det, så kommer han komma”.

Bygga vad? Och vem är det som kommer?

Utan att vara riktigt säker så agerar Ray på röstens viskningar, han skövlar ned majsen som är deras livlina, och bygger en magnifik baseballplan med hjälp av alla sparpengar som familjen hade. Han får gott stöd av sin fru Annie (Amy Madigan) som trots sin härliga förståelse nog oroar sig mer för hur de ska betala skulder, räkningar och mat – än vem den hemliga gästen kan vara..

Är man öppen för mirakel, mottaglig för det omöjliga – så kan det hända. Ray bestämmer sig för att hänge större delen av sin tid till att bygga en plan och även senare följa ytterligare insinuationer från den osynliga ”rösten”. Han förvandlas till en pojke i sitt sinne, medan hans fru Annie får anta mamma-rollen till honom och styra upp både det ena och allt det andra eftersom det inte skulle gå ihop annars. Ray fortsätter jaga förståelse, vilket han behöver göra – något som Annie fortsätter förstå och stötta honom i.

”Drömmarnas fält” är en märklig historia som sällan har båda fötterna på marken. Det är trevligt att bevittna en karaktär som följer sina ingivelser utan rädsla för konsekvenserna i den verkliga världen. Folket i ”byn” skrattar åt hans baseballplan och viskar högt om hur de kommer förlora allt och bli tvungna att flytta från gården, men Ray bryr sig föga. Han är övertygad om att det han gör just nu idag, är det enda viktiga han behöver göra.

Tillsammans är Ray och Annie ett strålande par, Amy Madigan är en Julia Roberts-typ i nedtonad stil och gentemot Kevin Costner gör hon sig riktigt bra i sin roll, som blir en omhändertagande person. Även Costner, som ju alla känner igen från andra mer populära filmer är duktig. I typiskt långt uppdragna jeans och kortärmade skjortor som når ned till underarmarna spelar han sin roll som sökaren utan några som helst problem.

De susar förbi till ett manus som jag kan tänka mig filosoferats fram av W.P Kinsella (boken) och sen skrivits om till filmformatet av Phil Alden Robinson som även regisserar. Det finns inte många liknande filmer från den här tiden och det var en utstickare som togs emot öppet och välkomnande när det begav sig (1989). I dagens läge känns inte ”Drömmarnas fält” alltför aktuell och är aningen daterad för i alla fall Sverige. För det första så är väl inte baseball direkt någon stor sport som alltför många relaterar till och minns tillbaka på i nostalgisk tappning. Det fungerar inte heller riktigt med den ”gamle” Kevin Costner som vid det har laget inte ens hunnit med ”Dansar med vargar”, “Bodyguard” eller “Waterworld”. Nog för att han inte gör något blatant fel – men det saknas något odefinierbart.

Sen så tycker jag att filmen, trots sin ”feelgood”-känsla att det inte direkt är särskilt jätteintressant att följa Rays sökande. Det blir mer larvigt än roligt och trots att det är intressant att se vad som kommer ske, eftersom det är rätt svårt att förutse – så blir jag aldrigt riktigt överaskad eller imponerad av vad som hittas bakom backkrönet.

Nej, en man som upplever någon slags kris och har tillräckligt mycket tur att få stöd av sin fru i de mest underliga av underliga beslut blir inte någon större hit för mig. Filmen är välgjord, snygg och trevlig. Det är bra skådespelat och finns med väldigt detaljerade bi och huvudroller, Ray Liotta tittar in även han och gör ett riktigt starkt porträtt av ett minne av en man. Men det räcker inte för att förtjäna mer än ett typiskt mellanbetyg. En trea alltså. Drömmarnas fält är inte ett sömnpiller, men det ligger närmre det än en klubbtablett i alla fall, må-gott-elementen (feelgood) är ständigt närvarande under hela speltiden och det är det som hindrar mig från att stänga av och läsa boken istället.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)