Dont Let Him ...

Dont Let Him In

Dont let him in

En snygg och ovanlig film som vill visa att England kan!


Inte en parodi på Låt den rätte komma in (Let the right one in) utan bara ytterligare en hyfsad och trashig slasher som utspelar sig i ett hus där mobiltelefonerna knappt fungerar.

Kelly Smith är en engelsk långfilmsdebutant som väljer rätt genre för att experimentera eftersom det mest förlåts rätt omgående när det gäller skräck. Han har valt en psykologisk inriktning till en annars väldigt gammaldags och kultfilmsinspirerad skräckfilm där motiven förtjänar golfapplåder men ologiska handlingar och ett oinspirerande manus drar ner helhetsintrycket.

Inspelad på Super 16mm’s-film istället för det idag mer naturliga digitala formatet för lågbudget/indiefilm så är det en snyggt kornig och rungande läskig atmosfär som målas upp. Handlingen rör sig omkring paret Calvin och Paige bestämt sig för att ta en paus från stadslivet i familjens lantortsfastighet tillsammans med Calvin’s syster Mandy och hennes one-night-stand Tristan.

De faller offer för den gammeldags beprövade slasherfilmens metoder fast med försök till ytterligare psykologisk inblandning och både yttre och inre konflikter som på något sätt måste anammas. Hotbilden är inte enfaldig eller lättidentifierbar och det tillsammans med utseendet är den här filmens två trumfkort. Tyvärr är misstagen i Dont let him in är ungefär lika många som de trevligare bitarna och det är både lätt och svårt att hålla sig för skratt ibland. Det grafiska våldet är av riktigt trevlig karaktär och tas inte för långt även om det både öppnas sår och skärs av kroppsdelar, där har kreatörerna varit noggranna. Problemen med Dont let him in är den otroligt korta speltiden (77 minuter) som knappt låter oss bli bekanta med varken motiv eller karaktärerna samt bidrar till en hejdlös massa ologiska beslut och repliker.

Motiven i sig är lika försvarbara som i vilken skräckfilm som helst, hemligheter gör sig bäst i att bevaras, blod smakar mumma, avkapade armar är fint i träd och så vidare och det köper jag. Men runtomkring det här vansinniga och våldsamma så måste det finnas en reell verklighet där folk fungerar som folk fungerar och något sådant finns det inte att hitta i Dont let him in.

För det är lätt att vrida sig i soffan lite när ett öppet sår sys ihop med fiskelina av en sjuksköterska som vägrar ringa ambulans eftersom ”det ändå är försent”. Jag klarar inte heller av att se någon hugga ihjäl en annan människa av misstag i dagsljus utan några synbara hinder eller att en mystisk figur som stånkar värre än Ron Jeremy på ett löpband lyckas smyga sig fram och hugga ihjäl någon mitt i öppen terräng. Lokalpolisen som bisarrt nog ser ut att komma direkt från BBC’s kostymförråd och bara tittar in för att säga hej här är också en väldig underlig avvikare, om än väldigt upplyftande. Det är konstiga inslag i en film som i övrigt verkar ta sig själv på ett ohyggligt stort allvar. De här grejerna, spoofarna är roliga att titta på och sannerligen arbetar de för en framtida kultförklaring, men det gör filmen till ett helt annat nöje än vad jag förväntat mig från en BAFTA-hyllad film och ställer mig frågande om det här inte är lite av en parodi eller hyllning till genren ändå?

Dont let him in har fått med det mesta du kan önska dig från en skräckfilm idag och så länge du lyckas ta dig igenom en rätt seg första halva som jag inte vill påstå regisserats väl så har du i alla fall 35 minuter hyfsat intressant och annorlunda (snygg) slasher med en psykologiskt halvintensiv nyans och mordfest i stil med Saturday night live’s ”Dear sister” sketch (En satir på O.C-avsnittet ”The dearly beloved”). Filmen är lågbudget och till och med så lågbudget att om du googlar den så kan du hitta Kelly Smith’s text om hjälp med pengar till VFX-arbetet, som kom med i filmen och är det enda som kommit med som extramaterial på den här dvd-utgåvan. Så för ett gott hantverk med ovanlig teknisk inriktning bugar jag mig inför Kelly Smith, jag kommer förmodligen inte att titta på hans första film igen men det kommer nog flera och jag misstänker att det kommer bli bättre i framtiden.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)