Jakt i Djungelsafari

Bär ett bra budskap men sen är det stopp.


Jorden förstörs, arter utrotas och människan beskylls för allt det onda. Med rätta. Vi slösar med resurser och tror fortfarande, trots forskarnas larmrapporter att det bara är att köra på, att det löser sig. Med magi kanske. Men det gör det inte.

Och för att upplysa kommande generation om det här med skogsskövling och avsaknadet av respekt för djur och natur så har den indiska animationsstudion Krayon Pictures, med den framgångsrike Bollywoodregissören Nikhil Advani i spetsen bestämt sig för att berätta om fem djurs resa från Mumbai till Delhi. Det är en gripande historia, men tyvärr lämnar filmen mycket annat att önska.

Djungelsafari blurayEn leopardunge och hans mamma, en björn, en tampapegoja och en apa bestämmer sig för att söka upp en medlem av parlamentet i Delhi. De tänker tala honom tillrätta efter att deras område i djungeln börjat skövlas av enorma skogsmaskiner. Resan blir lång och äventyret kantas av möten och konflikter – men de gör det för en god sak, att rädda vår planet och skapa fred mellan djur och människa.

Som sagt, budskapet är det inget fel på eftersom det ligger i allas intresse att bevara planeten frisk och kry för nu levande och kommande generationer. Men Djungelsafari brister på många andra ställen där jag gärna klagar lite, trots det nobla syftet.

Animationerna är utdaterade sedan länge och är varken särskilt dynamiska eller spännande. Karaktärerna står ut som klippdockor mot bakgrunderna och det blir aldrig särskilt följsamt. Sen det här med svenska röster utan valbara engelska för jämförelser… det gnäller jag om ofta och det är samma här. Inget originalljudsspår och ett sunkigt röstskådespel där karaktärerna inte matchar rösterna gör det hela mer ihåligt.

Berättandet är inte heller det särskilt spännande och det tar en väldigt lång tid att komma från A till B till C och så vidare. Tempot flackar som en slocknande elds och förutom ett fåtal exhalterande actionscener, bland annat en vild sekvens där gänget jagas av bin som formerar sig likt helikoptrar (tänk fiskstimmen i Hitta Nemo) så är det milt sagt, ja milt.

Barnen skrattar åt björnen i gänget som släpper en del roliga dialogbomber men annars är det stiltje även åt det komiska, speciellt när apan av misstag blir smått berusad. Varför det finns i en barnfilm förstår jag inte. Det stora budskapet går dock fram och de unga hålls intresserade av frågan “- Varför?” och upptäckten att människor kan vara så grymma.

För mig som vuxen så ger inte Djungelsafari särskilt mycket men jag ser på mina barn att de gillar handlingen och att de genom halvtaskigt animerade djur lär sig något nytt om världen omkring sig. Det är bra och det tar poäng gentemot Hollywood som sällan tar sig an så stora frågor och framgångsrikt berättar det utan att förvirra de yngre. Betyget lutar åt bottenskrapet men vill du upplysa dina yngre om något viktigt så slå ett getöga mot den här – men bara för utbildningssyfte åldrarna 5-8 år någonstans.