Djävulens Barnvakt DVD

Vem tar hand om dina barn?


Eftersom jag är pappa till två flickor så har tanken på att skaffa hjälp slagit mig många gånger. En tanke jag skulle bli förvånad om inte alla föräldrar tänker någon gång eftersom det vore otroligt skönt att kunna släppa mammapapparollerna och bara gå ut en sväng utan barnen, sådär som man gjorde pre-ansvar. Självklart måste det ske samtidigt som de är i goda händer hemma, eller ute, med en ansvarsfull vuxen jag litar på.

Men efter att ha sett Djävulens Barnvakt så är jag inte helt säker på att det finns någon man kan lita på till hundra procent. För till och med den trevligaste, charmigaste, vackraste och duktigaste barnvakten kan visa sig ha dolda motiv. Passar man sig inte, kan man hamna i samma situation som Phil och Kate, vars liv vi får presenterat i den här underhållande skräckfilmen från 1990.

Phil och Kate, nyinflyttade i ett modernt hus i Hollywood Hills med lille bebisen Jake på väg. När familjen får sin välkomna tillökning så känns det helt rätt att anlita en nanny som kan hjälpa till, då Phil (Dwier Brown) måste sköta sitt nya jobb och Kate (Carey Lowell) antar jag, inte är redo att axla ansvaret fullt ut själv ännu.

Efter att ha mött några aspiranter till tjänsten bestämmer de sig för att anlita den långa, blonda skönheten Camilla, (Jenny Seagrove) som direkt får flytta in och börja arbeta. Allt är fridens och fröjdens, tills det uppenbaras flera tecken som visar på att Camilla kanske inte är den perfekta barnvakten ändå – Phil bestämmer sig för att ta reda på hur det egentligen står till. Det visar sig att Camilla har sina egna motiv och att anledningen till hennes val av yrkesbana främst beror på något hemskt, något ovanligt, något som gömmer sig i skogen… ..något du helst inte träffar på.

Djävulens Barnvakt är en tidstypisk film som verkligen osar nittiotal. Förutom frisyrer, kläder och art-deco-inredning så märks det på skådespeleri och snurren i själva handlingen att filmen har över tjugo år på nacken. Det är rätt ljuvligt att titta på det här, roligt blir det nästan direkt, då det underliggande, väldigt fasliga som är grunden i filmens motiv avslöjas nästan omedelbart. Inga försök att hålla publiken ovetandes eller spända på något rafflande görs, även om det ändå är väldigt svårt att gissa sig till det som senare komma skall. Främst beror det nog på att det inte går att gissa sig till det som kommer att visas.

Djävulens Barnvakt är därför en rolig film, den är välregisserad men inte särskilt välspelad, en ovilligt komisk skräckfilm. Den blir rolig eftersom effekter och smink/kostym inte längre fungerar såhär långt efteråt, samt behåller många viktiga element av att vara skrämmande på grund av William Friedkin’s (regi) förmåga att få liv i filmen. Det används gott om naturliga element i onaturliga sammanhang och trots att det ofta passerar gränsen som markerar om det är bra eller bara fånigt så håller Djävulens Barnvakt i alla fall en så pass god nivå i sitt manus att motiveringarna kring varför inte är helt uppåt väggarna. (Även om de på sätt och vis är det.)

För skräckfilmsfantaster ett måste att äga och/eller se då den trots sin töntighet, ålder och underliga inriktning (eller kanske tack vare?) är en väldigt underhållande film. Har du barn så blir den alltmer intressant då det ställer en hel del val som vi föräldrar kanske tar lättvindigt på i ett annat perspektiv. Likaså ges manisk religiositet och dendrofili oväntat mycket utrymme, och i den här kombinationen har jag nog aldrig riktigt upplev något liknande, även om det i filmen beskrivs med andra ord än jag valt att använda.

INGA KOMMENTARER