Diggers DVD

En slö och omotiverande film om musselfiske och vardagsdrama.


En släkting går bort. Barnen lever om. Äktenskapet är kanske inte allt det som det skulle vara? Diggers drar fram som en blek dimma över alla möjliga vardagsproblem och spänningspunkter som kan finnas, helt utan att lämna några avtryck.

Varför gör man en film om fyra manliga fiskare, deras kamp gentemot den växande industrialiseringen av ett lokalt och härligt yrke där var och en sköter sitt eget. Där var och en är sin egen chef. Varför gör man en film som tar upp kvinnornas roll i ett litet samhälle där alla som arbetar gör det inom musselfiskeriet? Varför gör man en film överhuvudtaget om den inte tycks ha någonting att komma med förutom sådant du kan få ta del av varje dag på tv eller bara genom att gå utomhus och iaktta folk?

Ken Marino skrev manuset till Diggers, där han inkluderade sig själv som den färgstarkaste karaktären tillsammans med sin fru Gina (Maura Tierney) och det är de enda som jag tyckte var värda att följa i den här sävliga historien om absolut ingenting. I hushållet Lozo & Gina händer det saker och det debatteras vilt över småsaker konstant, det är småstadscharmigt och ganska originellt, men alldeles för ofta avbrutet och växlat med de tre andra vännernas ”historier”.

Vi ser komediskådespelaren Paul Rudd i sin seriösaste roll sen Dinner for schmucks (märk ironi) tillsammans med ett par okändisar i Josh Hamilton och Ron Eldard. De gör alla ganksa prima insatser för Diggers välmående, regisserade av R.E.M-regissören Katherine Dieckmann, det hjälper tyvärr föga dock då den här filmen lider av ett av de segaste manusen sen årtusendets begynnelse. (Det låter mycket dramatiskt att skriva så, men det handlar bara om 11 år.) I vissa scener finns det charmerande dialog, avkopplande lantlighet och liknelser att dra till både filmer som Station agent och Stekta gröna tomater, men oftast syns ett tomrum som är svårfyllt, främst beroende på färglöshet och avsaknaden av spontanitet. Varken Rudd eller någon annan lyckas fylla det här tomrummet trots tilltagna “halvgalna” upptåg som att visa rumpan från fiskebåten med mera. Det blir liksom aldrig på riktigt på något vis, det berättas med distans.

Innehållet finns med och det är dramatiskt på det mest vardagliga planet, men det blir för mig helt oväsentligt hur dessa människor lever och kämpar gentemot jätten South Bell som försöker ta över fiskenäringen till hundra procent. Diggers hade gjort sig bättre som en dokumentär eller mockumentär, där i alla fall någon slags udd hade funnits. Som den är skapt nu så kan jag inte tycka något annat än att det är slöseri med tid. Förmodligen är det därför som det tagit fem år för Diggers att leta sig in genom de svenska distributionskanalerna och jag tvivlar starkt på att många exemplar har gått åt. En mer svårsåld film får man leta efter.

Diggers är en tråkig film, rakt och enkelt så är det så. Den handlar inte om något speciellt, tar alldeles för mycket tid på sig att berätta om en grupp människor som aldrig riktigt når fram med sina personligheter trots att det finns gott om olika sådana. I slutändan så misslyckas filmen med att ta sig förbi sitt svåraste hinder. Att få musselfiskare från Long Island att verka intressanta – utan att berätta något intressant om dem. Det här är definitivt en film du kan hoppa över om du värderar din tid.

INGA KOMMENTARER